Ringde vårdcentralen igår. Tydligen var mina.... vad heter de, thc-värden? Nja nej, men något liknande för höga eller låga eller hur det nu var. Jaha, tänkte jag, då får jag höja min levaxindos och livet blir en fröjd. Men icke, jag ska sänka dosen, med 50%! Helt galet. Eller i alla fall inte vad jag hade väntat mig.
Tog ett tag, sedan kom jag på att jag helt enkelt är tappad bakom den där vagnen. Har testat några gånger senaste månaderna att höja levaxinintaget då och då. Bara lite. Jag gjorde det inte särskilt nära provtagningen, men halveringstiden är kring 6 dagar så det gav säkert utslag. Tyckte ju att jag var mindre avdomnad där ett tag. Fast först nu senaste veckorna har det gett lite obehagligt utslag (om det är därför, men det är möjligt) med expressgående hjärta sisådär två nätter. Summan är nog följande:
Jag käkar halva dosen fram till mitten/slutet av juni. Under den tiden kommer jag att gå upp ett par kilo. I juni ska jag ta prov igen. Betala 100 spänn eller vad det är för att de kommer att tillåta mig höja dosen med gissningsvis 25%. Efter ytterligare 2-3 månader har jag gått upp ytterligare i vikt och tar jag prov igen (de kanske inte kommer be mig göra det, men då får jag driva min sak framåt på något sätt). 100 kronor till och *trumvirvel* jag är tillbaka på min gamla dos. Fast några pannor tyngre.
Ringde även till min enhet för receptförnyelse på en annan grej. Förut kunde jag göra det på nätet. Det kan jag visserligen nu också, men plötsligt gäller Mina vårdkontakter där, som jag då inte hade tillgång till. Nu har jag fått brev med kod. Receptförnyelsetelefontiderna är en timma per dag under vardagarna. 10-11 igår. Började ringa 10:25 ungefär. Förut tutade det upptaget de första gångerna man ringde tills man lyckades komma fram. Nu har de infört lite mer automatröster. Så cirka 10-15 gånger fick jag höra att jag kopplades till en telefonist, sedan går det ett gäng signaler och därefter kommer det underliga glättiga meddelandet "det-går-ej-att-koppla-samtalet-VÄLKOMMEN!-personen-ni-söker-är-inte-tillgänglig". Underlig inte just för att det är obefogat glättigt, utan för att det verkligen är som en enda tät ramsa med det där überpositiva VÄLKOMMEN! med den sista meningen direkt följande utan paus.
Tio i elva svarar så äntligen en människa av kött och blod, men, hör och häpna, denna har bara lyft på luren för att tala om att de ställt in sista halvtimman av telefontiden på grund av personalbrist. Jag klämmer mig in i det enkelriktade samtalet precis innan hon tänkt lägga på och förklarar att jag behöver uträtta mitt ärende eftersom jag redan är sent ute efter vetskapen om införandet av Mina vårdkontaker och den telefontidsfria helgen. Hon säger att hon ska koppla mig. Hon säger inte var jag blir kopplad. Kommer då fram till akutenheten. Säger att jag vill förnya mitt recept och vet att jag framstår som förvirrad eller bara dum i huvudet. Hon säger ju förstås att jag ringt till akutenheten vilket är fel. Förklarar att jag hux flux blev kopplad dit. Hon verkar väldigt snäll och antecknar mitt ärende men säger att läkaren som är lämplig för mitt ärende inte är där så hon ringer tillbaka ifall det inte blir av så får jag försöka med ordinarie telefontid igen under morgondagen. Dock mindes jag bara att hon sagt att hon kanske skulle ringa tillbaka men inte under vilka omständigheter. Dock har det ordnat sig nuers. Gick till apoteket idag och mitt recept var där. Kändes dessutom mest troligt att hon skulle ringa just om ärendet INTE gick igenom. Logik är bättre än minne. Fast det är jöbbigt att vara skenbart dement.
Har köpt biljetter till Emil Jensen på fredag. Jag är många saker, men inte ett Emil Jensen-fan. Dock sa Hå att han skulle köpa biljetten till mig så skulle jag betala hans Resorb på apoteket samt hans mat. Fick alltså en äh-det-kommer-knappt-kosta-mig-något-känsla-så-det-svider-inte-även-om-det-visar-sig-vara-så-tråkigt-som-jag-förväntar mig. Resorb+mat visade sig kosta inte ens tio spänn mindre än biljetten dock :) Men men. Skitsamma.
Var på Verkstad, och kollade på utställningen med ett dödsbo. Ägnade någon timma eller så med att kolla arkivet på en dator där. Det stod inte vilken sida av vilken sida man var på. Det var intressant att titta på prylarna och skapa sig en uppfattning om personen men när jag var på objekt 2000-något och min följeslagare för dagen talade om att det var över 4000 objekt la jag ner. Och sidan med arkivet finns på neeetet, så det går att kolla när som helst här.
De två bilderna i inlägget är lånade från sidan med arkivet, alltså arkivet på dodsbo.com. Bilden här nedan tror jag föreställer Sai Baba, någon i Indien som Jenny, kvinnan vars saker blivit konstprojekt, hade kontakt med. Hon verkade vara en sökare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar