(54) Jaha ja

Intervju hm.

Öh.
a
Nej men, ok. Kom dit, det ösregnade. Gillar inte paraplyn men tog med ett. Glömde det på bussen dit förstås.

Kom 20 minuter tidigt. Lokaliserade snabbt platsen där jag enligt kallelsen skulle bli hämtad. Var bara jag där, tills många vuxna människor var där för lunch (jag skulle bli hämtad utanför matsalen). Några minuter efter utsatt tid är det fortfarande bara jag där, i kategorin Potentiella Intervjuoffer alltså. Då kommer det en kvinna som frågar om jag är där av den anledning jag är där. Jag svarar jakande och frågar om det är fel dag.

Det är det inte, hon ger mig anvisningen att jag ska gå till det bruna huset där borta och gå rakt in till rummet längst bort. På trappen till det bruna huset där borta möter jag någon jag känner igen, pappan till en gammal skolkamrat. Han är där på konferens. Trevlig man det där. Eller vad vet jag. Han verkar trevlig, schysst, snäll, what ever, inte på det där lama inställsamma sättet. Nej nej. We don't like it like that.

Det är en ring med stolar där inne. Sitter en blond flicka där. Damen i matsalshuset hade sagt att det skulle vara en lärare där inne, längst inne i det där bruna huset. Detta kändes inte som en lärare. Och det var det inte. Det var den första andra jag träffade i kategorin Intervjuoffer. Så småningom har jag hälsat på tre lärare, en kvinna som med normala ögon mätt skulle anses vara en normal kvinna, en annan som med normala ögon mätt skulle anses vara lite... hmm... konstnärligt flamsig (en väldigt mild version av flamsig dock), med utländskt ursprung och därmed utländska språknyanser. Och en man. Mannen lät också som att han hade en något utländsk språknyans, men väldigt svenskt namn, det hade kvinnan också i och för sig. Men medan den (potentiella öststats)kvinnans utländska språknyanser bestod mötet igenom tyckte jag att mannens dylika rann av. Det kanske var inbillning från början.

Mannen fick jag efterhand en känsla från som sa mig att han inte gillade mig. Inte bra.

Den blonda flickan hade rätt fina strumpor. Så vi pratade lite om strumpor innan två Intervjuoffer till dök upp. Nu var vi fyra, tydligen skulle vi bli sju. Någon hade meddelat att denne skulle bli sen. Vi började dock. Ingen mer dök upp.

FY FAN, SKREV LIKA MYCKET TILL ELLER MER EFTER EN TVÅTIMMARS PAUS OCH SKREV ATT JAG SKULLE FORTSÄTTA SEN MED DITTEN OCH DATTEN OCH EFTER PUBLICERINGSKNAPPEN BLEV DET FELMEDDELANDE OCH DET VAR INTE AUTOMATSPARAT HELLER. KUKEN.