(56) Jenny Lind-mysteriet

Igår satt jag och H på Texas Longhorn för att smaska på låtsaskött. Medan vi väntade pysslade vi med en ekonomisk deal och en 50-lapp kom upp för granskning. Det började med att jag tyckte att det är synd att det inte finns att se något årtal för när lappen i fråga gjordes, så som det är med mynt. H började granska lappen för att hitta årtalet som han visst trodde fanns där. Men icke.

Dryftade också något om att man (jag, och uppenbarligen inte H heller) vet riktigt vem denna Jenny Lind är. Anna Lind blev mördad, men Jenny Lind? No clue.

Eller jo, ledtrådar finns ju visst. Det är instrument och noter på sedeln, så jag tycker att hon ju då måste varit musiker, kanske hovsingalongflicka. H tror sig dock minnas helt klart att hon målade förlagan till den svenska tomten. Jag går inte helt med på detta, men vet å andra sidan inte ett bajs i frågan. Men coca cola-tomten då (på något vis kommer han in i diskussionen)? Jo, H har någon idé där också. Fortfarande är Jenny Lind upphovskvinnan till den svenska tomten, och för all del kanske cola cola-tomten också. Den svenska tomten hurdå, vadå liksom, då ska det väl ändå vara någon grå liten vätte. I dunno.

Och inte fan finns det några tomtar på 50-lappen dessutom. H går med på att det kan ha varit en av flera faktorer som gjort henne så pass känd som hon på något vis verkar vara.

Typ tolv timmar senare googlar jag flickebarnet i fråga, och javisst, Jennysan var en allt en liten lärka, bland annat hovsångerska. Enligt J A Josephson ett riktigt snille.

Det är dock något hos vår landsmaninna, som gjort henne så stor även i jämförelse med de största. Hon förenar nämligen med den mest fulländade sångförmåga, mot vilken de nuvarande storheternas konstfärdighet förbleknar, en mångsidigare dramatisk talang än som, om vi undantaga Maria Malibran, fallit på någon av de nämndas lott samt ett musikaliskt snille och vetande, som väl icke förut, om ej hos den i det förra århundradet så beundrade Faustina Hasse, uppenbarat sig hos någon af världens ryktbara sångerskor. Kommer nu härtill en själfullhet, som vid föredraget af visan ej behöft det minsta artistiska koketteri eller själfsvåldiga utstyrsel för att låta den framstå i dess naiva skönhet, som för den dramatiska sången funnit ej blott det trognaste och sannaste, utan äfven det varmaste uttryck, och som i oratoriet tager sin flykt mot de rymder där den jordiska sången har sin urbild - så kan hvar och en förstå, att Jenny Lind kan nämnas såsom ett bland dessa snillen, af hvilka under hvarje århundrade konsthistorien har blott få att nämna.

Då var den gåtan löst och H utbrister något slags just-det-fan om att det var Jenny Nyström som målat tomtar. För att göra historian kort följer en illustration.


Idag far jag till Linköping med M.