Okej, nu väljer jag att utbrista i ett liten "Meeeh" över en AB-artikel, och den är inte ens i närheten av hur tokigt de får till det många andra gånger.
Jo, läste just "Över 65 - och sexiga". Dessa "äldre kvinnor" vägrar alltså att åldras för att de inte klär sig i... tja, vet inte vad... kläder som anses vara tråkiga? Illasittande kläder? Fula kläder? Blus och kofta? Äh, jag ger upp, jag kan inte svaret. (Jo jo, somliga i artikeln verkar lagt sig under kniven för att behålla ett fysiskt ungt utséende, vilket jag personligen råkar tycka är onödigt, men artikeln är inriktad mot klädstil). Just det, att vara topless vid 65 är alltså att "vägra åldras". Vare sig det rör sig om att en tidning publicerat bilder som föreställer Helen Mirren topless för att de hittat en sådan bild på eget bevåg, eller om Helen Mirren dök upp utanför redaktionsdörren, drog upp tröjan och ropade "Fotografera, publicera, och GÖR DET NU!" så ser jag inte att just förekomsten av en Helen Mirren utan kläder per definition skulle vara en vägran att åldras.
"Men trots att de når pensionsåldern vägrar de att byta stil." gör att jag får upp en bild av poliser med megafoner utanför dessa kvinnors hus och skanderar "Kom ut nu och klä dig i passande pensionärskläder inom en minut så gör vi dig inte illa, jag upprepar...".
Förresten, har märkt att en och annan som liksom jag hyser ett stort ogillande mot AB-journalistik vid nämnande av något de läst i tidningen ofta börjar med ett litet försvar i stil med "Härom dagen så läste jag på aftonhoran... ja, jag vet inte hur men jag råkade hamna på den sidan...". Själv surfar jag på aftonhoran oftast mellan en och sju dagar i veckan, och tycker att det är löjligt att förneka detta. Visst, det är sällan under 100% fekaliejournalistik (jo, jag tycker det, även om jag skulle kunna se det som så att eftersom det finns en stor efterfrågan på sådana artiklar nu för tiden så är verksamheten befogad till viss del), men det är ofta ganska trevligt slösurf, antingen är det så absurt att jag bara förundras och roas, eller så är det så absurt att jag blir arg. Vill jag slippa läsa och slippa bli arg så är det ju bara att inte surfa där. Och surfar jag där behöver jag väl för allt i världen inte mörka det. Någon måtta får det vara.
Nu måste jag jobba.
måndag 28 juni 2010
(63) Njut då, för fan
Jag är rätt kräsen med väder. Tror jag. Gnällig, skulle en del nog säga. Eller inte, för jag håller väldigt hårt på mitt gnällande angående vädret tycker jag, sparar det till få tillfällen, och uttrycker mig då inte särskilt drastiskt, och när jag väl bekymrar mig inför olidliga temperaturer gör jag det mest inför folk som mer eller mindre delar min ståndpunkt.
Dagar som dessa skulle jag egentligen kunna utbrista, med eller utan publik, i en strid flod av svordomar över vädret för var tredje andetag jag tar.
Jag känner mig väldigt obekväm i sällskap med soldyrkare, sådana där som menar att man måste passa på att vara ute (medan det är ljus, varmt, osv. Natten då, duger den inte? Där kan man ju snacka om att passa på när det gäller denna årstid, nu när mörkret och svalkan är så begränsad). Folk får visserligen njuta av solen, för all del. Men de där riktiga soldyrkarna är ofta med i den där sekten där det anses vara väldigt väldigt syndigt, eller snarare helt enkelt sjukt jävla otacksamt, att inte vilja vistas i solsken. De här solsekt-människorna verkar även tro att vi lever i ett för jämnan mycket kallt och mörkt land. Som att det egentligen aldrig blir temperaturer över nollsträcket, som att solen egentligen inte ens hört talas om Sverige. Och ändå kommer ju dag efter dag efter dag under en lagom del av året (även om jag avskyr alla dagar med enligt mig för tryckande värme tycker jag årstidsfördelningen vi har är värd att respektera... på något vis... jag hade dock klarat mig med enbart höst och vår) med överdådigt solsken och temperaturer över både 20, 21, 22, 23, 24 grader, och inte sällan över 25 också.
Solsekt-människorna är också så himla övertygade om att det är viktigt missionera bort den där JÄVLA OTACKSAMHETEN FÖR SOMMAREN.
Jag pallar inte solen, och har svårt att se att särskilt många verkligen kan njuta så där förbehållslöst som de får det att framstå. Men det är väl skräcken för att framstå som otacksamma som spökar. Men varför ska jag vara tacksam för att till exempel drabbas av öm, röd och kliande hud?
Igår förlade jag min lektion i Att Hantera En Gräsklippare till kvällen just i förhoppning om att det skulle vara gångbart svalt. Vid sju var luften oerhört varm och tung. Vid nio var den fortfarande onjutbar. Vid tio var det ej heller optimalt.
Ser fram emot skabbfaktorn att anlända till punkt B efter ryggsäckssläpande i skitvädret i morgon.
Hur var det nu igen, otacksam? Tja, jag uppskattar till exempel regn och åska mer än många andra, brukar dock inte med dragen revolver försöka övertyga medmänniskor om att de måste njuta.
Dagar som dessa skulle jag egentligen kunna utbrista, med eller utan publik, i en strid flod av svordomar över vädret för var tredje andetag jag tar.
Jag känner mig väldigt obekväm i sällskap med soldyrkare, sådana där som menar att man måste passa på att vara ute (medan det är ljus, varmt, osv. Natten då, duger den inte? Där kan man ju snacka om att passa på när det gäller denna årstid, nu när mörkret och svalkan är så begränsad). Folk får visserligen njuta av solen, för all del. Men de där riktiga soldyrkarna är ofta med i den där sekten där det anses vara väldigt väldigt syndigt, eller snarare helt enkelt sjukt jävla otacksamt, att inte vilja vistas i solsken. De här solsekt-människorna verkar även tro att vi lever i ett för jämnan mycket kallt och mörkt land. Som att det egentligen aldrig blir temperaturer över nollsträcket, som att solen egentligen inte ens hört talas om Sverige. Och ändå kommer ju dag efter dag efter dag under en lagom del av året (även om jag avskyr alla dagar med enligt mig för tryckande värme tycker jag årstidsfördelningen vi har är värd att respektera... på något vis... jag hade dock klarat mig med enbart höst och vår) med överdådigt solsken och temperaturer över både 20, 21, 22, 23, 24 grader, och inte sällan över 25 också.
Solsekt-människorna är också så himla övertygade om att det är viktigt missionera bort den där JÄVLA OTACKSAMHETEN FÖR SOMMAREN.
Jag pallar inte solen, och har svårt att se att särskilt många verkligen kan njuta så där förbehållslöst som de får det att framstå. Men det är väl skräcken för att framstå som otacksamma som spökar. Men varför ska jag vara tacksam för att till exempel drabbas av öm, röd och kliande hud?
Igår förlade jag min lektion i Att Hantera En Gräsklippare till kvällen just i förhoppning om att det skulle vara gångbart svalt. Vid sju var luften oerhört varm och tung. Vid nio var den fortfarande onjutbar. Vid tio var det ej heller optimalt.
Ser fram emot skabbfaktorn att anlända till punkt B efter ryggsäckssläpande i skitvädret i morgon.
Hur var det nu igen, otacksam? Tja, jag uppskattar till exempel regn och åska mer än många andra, brukar dock inte med dragen revolver försöka övertyga medmänniskor om att de måste njuta.
tisdag 22 juni 2010
(62) threadless
Det har hänt en del sen sist. Eller det beror förstås på hur man ser det, somliga reser världen runt, jobbar, sköter hästar eller barn, somliga tycker det är otroligt underligt att vara fullt upptagen once in a while.
Hjälpt farsan lördag söndag. Måndagen kändes som en söndag. Rätt soft och jävligt skön Söndag på sätt och vis. Somliga saker stämmer förstås inte in. Som att gå till vårdcentralen och vara magsjuk. Lika förstås är det väl (förstås) att man mycket väl kan vara tillfälligt magsjuk med sin sambo under en dag.
Det som upphöjde Måndagssöndagen var dock ett bad ackompanjerat av På minuten. Småfnissa lite åt Pia Johansson och Hans Rosenfeldt liksom. Det var något mer som var söndagsaktigt tror jag. Minns dock inte. Underligt. Nåväl, det är väl små saker man inte alltid lägger märke till som också avgör vilken dag det är.
När jag låg i badet sms:ade jag en bekant. Skrev att jag låg i badet, lyssnade på På minuten och ja... fnissade åt ovan nämnda profiler, och att det känns som söndag. Fick svar att På minuten är söndag. "Åh fan. Då känns det helt rätt alltså".
Idag åkte den andra mänskliga parten i Samboförsamlingen till Malmö. Innan dess drack jag kaffe med honom på arbetarkaféet nedanför. Eller ja, han drack inte kaffe, han åt en supermacka och drack kåla.
När han stuckit surfade jag runt. La upp lite bilder på en välkänd site. Skulle egentligen klistra ihop en bild (en fysisk), hade en tidning jag skulle använda bland annat. Men så fort jag lagt den någonstans så hittade jag den inte igen. Den ville väl bara bli hittad en gång idag.
Vid tre vandrade jag iväg till seeeeentrum. Gjorde lite allt möjlig. Köpte inte så mycket dock, vilket är bra eftersom jag inte har pengar direkt.
Gick bland annat till KICKS. Vandrade runt bland alla tråkprylar och fick till slut tag på en flicka som jobbade där. Frågade om hon var expert på sådant där som ögonfärg kontra ögonskugga. Hon gick med på att hon kunde tänkas vara en expert. Så jag spärrade upp ögonen och körde fram mitt ansikte nära hennes.
Sen gick hon stirrig runt i affären med mig och pladdrade om att man KAN ANVÄNDA VILKEN FÄRG SOM HELST, VILKEN MAN VILL. Jag ville ju ha klara direktiv så jag frågade om blått. Hon förde mig till några bruna och lila ögonskuggor och sa något om att de sägs passa blå ögon. Jag vet inte vilken ögonfärg jag har, men de färgerna hon pekade ut var skitfula. Kollade mig i spegeln och funderade högt på om jag kanske hade gröna ögon. Hon upprepade för jagvetintevilkengångiordningen att man kan använda VILKEN FÄRG MAN VILL. Tydligen hade mitt rop på hjälp inte nått fram i sin helhet. Jag som tydligt sa att jag ville ha hjälp med en passade färg till mina ögon som inte får mig att se extra muppig ut.... suck suck. Nåväl.
Prövade också en tröja på Lindex. Åh så jag hatar när modet gör kläderna så omöjliga. Blev inget. Prövade ett gäng plagg på bland annat H&M också. Bara bajs. Hittade en ekologisk t-shirt med hajtryck. Men trycket var knappt snyggt i sig och ville inte alls vara skönt på kroppen. En konstig tröja som jag kunde tänka mig fanns bara i L, eller om det var XL.... vilket är hyfsat väldigt stort i herrstorlekar.
Biblioteket gick jag inte till, klockan var då tjugo i sex och jag visste inte säkert när Systemet stängde. Gick till Glasbanken direkt. Köpte tre öl. En äcklig och två väldigt goda.
Självlysande tygfärg fann jag ingenstans.
På väg till Homebuy såg jag en herre i en Threadless-tischört. Han var en bit bort på trottoaren och jag hade ingen klar plan för hur jag skulle upprätta kontakt. Men när han var inte allt för långt borta så tittade jag ihärdigt på honom, log och sträckte upp höger hand. Han förstod och gick tillbaka till mig så att jag kunde säga Hej och säga Du har en Threadless-tischört, det har jag också. Och prata någon minut om att vi med sådana tischörts är snyggast och coolast och har som en hemlig klubb. Jag sa också att det var roligt att man bara i denna stad då och då råkar på folk med sådana här utmärkta överkroppskläder.
På Hemköp köpte jag en banan, lite naturgodis och te. Har tänkt mig bredda min tesmak. Bli mindre snobbig. Till exempel lära mig dricka vissa svarta pås-téer. När jag druckit upp lådan jag köpte borde smaklökarna vant sig. Då kan jag varva det gröna, röda och vita téet med dåförtiden äckel-te. Det kanske är mest en talang för nödsituationer. Så jag är alltså väldigt duktig, på mitt eget lilla sätt.
Nu har jag sträckskrivit detta jävla inlägg, fekaliesnabbt utan att titta bakåt (uppåt) eller korrläsa. Inte ens några uppfettade ord med. Synd för oss.
Men varsågod.
Hjälpt farsan lördag söndag. Måndagen kändes som en söndag. Rätt soft och jävligt skön Söndag på sätt och vis. Somliga saker stämmer förstås inte in. Som att gå till vårdcentralen och vara magsjuk. Lika förstås är det väl (förstås) att man mycket väl kan vara tillfälligt magsjuk med sin sambo under en dag.
Det som upphöjde Måndagssöndagen var dock ett bad ackompanjerat av På minuten. Småfnissa lite åt Pia Johansson och Hans Rosenfeldt liksom. Det var något mer som var söndagsaktigt tror jag. Minns dock inte. Underligt. Nåväl, det är väl små saker man inte alltid lägger märke till som också avgör vilken dag det är.
När jag låg i badet sms:ade jag en bekant. Skrev att jag låg i badet, lyssnade på På minuten och ja... fnissade åt ovan nämnda profiler, och att det känns som söndag. Fick svar att På minuten är söndag. "Åh fan. Då känns det helt rätt alltså".
Idag åkte den andra mänskliga parten i Samboförsamlingen till Malmö. Innan dess drack jag kaffe med honom på arbetarkaféet nedanför. Eller ja, han drack inte kaffe, han åt en supermacka och drack kåla.
När han stuckit surfade jag runt. La upp lite bilder på en välkänd site. Skulle egentligen klistra ihop en bild (en fysisk), hade en tidning jag skulle använda bland annat. Men så fort jag lagt den någonstans så hittade jag den inte igen. Den ville väl bara bli hittad en gång idag.
Vid tre vandrade jag iväg till seeeeentrum. Gjorde lite allt möjlig. Köpte inte så mycket dock, vilket är bra eftersom jag inte har pengar direkt.
Gick bland annat till KICKS. Vandrade runt bland alla tråkprylar och fick till slut tag på en flicka som jobbade där. Frågade om hon var expert på sådant där som ögonfärg kontra ögonskugga. Hon gick med på att hon kunde tänkas vara en expert. Så jag spärrade upp ögonen och körde fram mitt ansikte nära hennes.
Sen gick hon stirrig runt i affären med mig och pladdrade om att man KAN ANVÄNDA VILKEN FÄRG SOM HELST, VILKEN MAN VILL. Jag ville ju ha klara direktiv så jag frågade om blått. Hon förde mig till några bruna och lila ögonskuggor och sa något om att de sägs passa blå ögon. Jag vet inte vilken ögonfärg jag har, men de färgerna hon pekade ut var skitfula. Kollade mig i spegeln och funderade högt på om jag kanske hade gröna ögon. Hon upprepade för jagvetintevilkengångiordningen att man kan använda VILKEN FÄRG MAN VILL. Tydligen hade mitt rop på hjälp inte nått fram i sin helhet. Jag som tydligt sa att jag ville ha hjälp med en passade färg till mina ögon som inte får mig att se extra muppig ut.... suck suck. Nåväl.
Prövade också en tröja på Lindex. Åh så jag hatar när modet gör kläderna så omöjliga. Blev inget. Prövade ett gäng plagg på bland annat H&M också. Bara bajs. Hittade en ekologisk t-shirt med hajtryck. Men trycket var knappt snyggt i sig och ville inte alls vara skönt på kroppen. En konstig tröja som jag kunde tänka mig fanns bara i L, eller om det var XL.... vilket är hyfsat väldigt stort i herrstorlekar.
Biblioteket gick jag inte till, klockan var då tjugo i sex och jag visste inte säkert när Systemet stängde. Gick till Glasbanken direkt. Köpte tre öl. En äcklig och två väldigt goda.
Självlysande tygfärg fann jag ingenstans.
På väg till Homebuy såg jag en herre i en Threadless-tischört. Han var en bit bort på trottoaren och jag hade ingen klar plan för hur jag skulle upprätta kontakt. Men när han var inte allt för långt borta så tittade jag ihärdigt på honom, log och sträckte upp höger hand. Han förstod och gick tillbaka till mig så att jag kunde säga Hej och säga Du har en Threadless-tischört, det har jag också. Och prata någon minut om att vi med sådana tischörts är snyggast och coolast och har som en hemlig klubb. Jag sa också att det var roligt att man bara i denna stad då och då råkar på folk med sådana här utmärkta överkroppskläder.
På Hemköp köpte jag en banan, lite naturgodis och te. Har tänkt mig bredda min tesmak. Bli mindre snobbig. Till exempel lära mig dricka vissa svarta pås-téer. När jag druckit upp lådan jag köpte borde smaklökarna vant sig. Då kan jag varva det gröna, röda och vita téet med dåförtiden äckel-te. Det kanske är mest en talang för nödsituationer. Så jag är alltså väldigt duktig, på mitt eget lilla sätt.
Nu har jag sträckskrivit detta jävla inlägg, fekaliesnabbt utan att titta bakåt (uppåt) eller korrläsa. Inte ens några uppfettade ord med. Synd för oss.
Men varsågod.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)