(71) bloggar

Är ingen bloggläsare, i alla fall inte på det där sättet att jag håller mig uppdaterad på vad som händer på en eller flera bloggar. Men mitt bloggläsande kan uppdelas i tre kategorier (naturligtvis fler om jag dissekerar och tänker efter), och ofta hänger de ihop:

a) Sökresultat
b) Klicka på en länk
c) Skov

Söker jag på avbitartång hittar jag naturligtvis bloggar som avhandlar avbitartänger, likaså med diskställ, aktuella händelser, recept, sjukdomsfrågor och så vidare. De flesta bloggar man då klickar på brukar inte ge mig den information jag vill ha, och ofta så kommer det inte ens upp något inlägg om avbitartänger, kanske inte ens om jag gör mig besväret att scrolla och söka hit och dit. Men ibland hamnar man helt rätt. Identifierade min hudallergi via en blogpost efter diverse sökfraser. Och kunde ta mig vidare där efter. Receptsökningar har ofta stor chans att få utdelning i användbara bloggträffar, det är så många som skriver recept. Annars är det så ofta att det bara står order avbitartång mitt i en smet som handlar om något i övrigt ointressant (släktträffar i hus på Österlen och satan och hans moster).

Sen är det också vanligt att klicka på en länk som går till en blogg för att läsa mer om vad man just läser.

Med skov menar jag när man fastnar (ofta efter att ha glidit in på en blogg enligt ovan) och läser och klickar och scrollar runt på bloggen en lång stund. Kanske läser alla poster på en gång (gjorde det ganska nyligen med en väns systers tåskolöparblogg). De få bloggar jag tittar in på då och då (ofta med mellanrum på många veckor eller månader) brukar jag också skovläsa. Typ stuff white people like, look at this fucking hipster och ja... kommer inte på fler nu. Det är delvis därför jag bara skovläser de återkommande bloggande med långa mellanrum, jag glömmer att de finns och sen en dag uppenbarar sig ett minne precis när man lika gärna kan slå ihjäl några timmar.

Nu glömde en bloggläsaranledning till, den säkrast återkommande och tråkigaste typen, jobbresearchläsandet.

Ikväll har jag hittat denna blogg, Om jag var din hemmafru. Mat/receptblogg. Gillar henne. Hon är nice, läser inledningarna på nästan varje post, men inte särskilt mycket av recepten. Har dock ögnat genom ett och annat som passar min matlagning. Lagar visserligen aldrig (så långt man kan komma aldrig utan att det ändå inte betyder aldrig till hundra procent) efter recept. Använder recept för bakande dock, fast det blir alltid någon modifikation. Har inte bakat lika mycket i mitt liv än för att veta helt i huvudet vilka proportioner mjöl, ägg, degvätska, whatevah, som får ett bakverk att fungera med största sannolikhet. Morsan, hon svänger ihop bröddegar bara så där, ingen är den andra lik. Så är det förvisso även när jag bakar bröd, att ingen är den andra lik, men jag utgår alltid från proportionerna som står i något recept, sen adderar eller byter ut lite.

Bjuder på ett till matlagningslänktips, What the fuck should I make for dinner.

Tittade på min rygg i spegeln innan jag klättrade upp till datorn. Tänkte nu skriva att en spetälsk gravt spetälsk ser mer kyssvänlig ut än jag. Men bildgooglade lite snabbt på spetälska och känner mig genast mer inbjudande än en gravt spetälsk. Men bara lite mer inbjudande. Det såg helt enkelt väldigt allergiskt ut på ryggen. Fast det har nog redan blivit bättre. Har inte kliat under hela detta inlägg.

(70) regn

En till sådan där dag där det känns som en enorm bedrift bara att diska kaffepannan och sätta på kaffe. Tog en koffeintablett innan för att orka.

Invigde sedan en av torebrings brings you things-kopparna framför sommarkobra.

Tog mig sedan an en ännu större bedrift: ta sig utanför lägenheten.

Det regnade inte ens längre. Jag gillar visserligen regn. Mycket. Men nu kändes det mest skönt att det var tillräckligt svalt för att vara bra väder. Lagom t-shirtväder. Sådant som kanske känns lite kallt i början men som tillåter det att kännas precis lagom när man väl gått några snabba steg.

Några meter från porten börjar det regna. Inte så mycket. Hundra meter från porten börjar det regna mer. Hittade en död fågel på trottoaren. Fotograferade den snabbt innan telefonen blev allt för blöt och stoppade sedan ner den innanför bh:n så att den inte skulle fara illa. Telefonen alltså. Fågeln hade ju dessutom uppenbarligen redan farit illa.

Hade smort in ansikte och händer innan jag gått ut. Nu rann arnikakrämen tillsammans med regnvatten över huden så som smör glider i en het stekpanna. Svischade runt lite med händerna i ansiktet när det blev för blött. Svosch svosch i den glatta krämigheten. Eftersom den både är vattenlöslig och lite fet så rinner den ju inte bara av ansiktet. Den mer förökar sig.

Spanade på hemvägen efter svampar. Jag är inte sådant tjafs men H gillar mina omeletter. Såg en som inte var en carl johan (den var lik så jag tänkte tramtramtram det är väl sådan där sopp som blir blå när man bryter i den). Ringde farsan för att kontrollera mina misstankar. Han seglade just själv ute i jobbigt väder och jag ville fatta mig superkort (ätbar? Ja eller nej) men han skulle ju prata och prata och sen blev det ett jävla ljud och han skulle ringa upp sen. Eftersom han i alla fall hann säga att en blodsopp inte har nätmönster, som min svamp, på foten, och jag just märkt att hela handen blivit sådär snuskigt gul med lite grön drag i (som ett kraftigt men åldrande blåmärke, precis som ett sådant) slängde jag iväg den. Tyckte jag att jag var kladdig innan i regnet blev det ju inte bättre av att hålla i en stor svamp direkt.

Sms:ade honom sen och sa att jag slängt iväg svampen så han kunde lugnt ägna sig åt seglandet i stället. Men han ringde förstås upp. Det var visst en ätlig svamp, dock med antabuseffekt, en eldsopp. Inte lika bra som en blodsopp men ätbar.

Men orka bry sig om en svamp. Orkar dessutom inte göra en omelett. Inte ens åt någon jag tycker om.

(69) Just det

Det är tämligen otydligt när man jobbar så extremt lite som jag gör. Men nu är sämääästern slut. Inte varit inne på idg.se på kanske upp till en månad, men nu är måndagarna som de ska igen.

Om fyra veckor drar kursen jag jatackat till igång. Valde den med minst kurslitteratur och minst procent. Visserligen är det den som känns mest strategisk av de distanskurser jag sökt. Hållbar utveckling. Att ha minst ett finger med i hållbar-utveckling-spelet tycker jag är en skyldighet (skyldighet låter tråkigt, ett ansvar för alla helt enkelt) och att fördjupa sig med några högskolepoäng är nog helt rätt.

Den enda ickedistanskurs jag sökte var engelska på halvtid. Kvällstid. Hade den varit dagtid eller kvällstid i denna stad hade jag tackat ja (till reservplatsen) men kvällstid i Linkeboda känns inte så bekvämt som jag skulle vilja, då hellre dag och heltid. Väntar fortfarande på att finna någon kurs här som jag vill gå. Är ju nästan skamligt att inte utnyttja detta bostadsläge.

(68) Stukad

Eller liknande.

Känner mig ynklig. Min ena tå är trasig och jag är något od:ad vad gäller koffein. Skulle bli pigg, blev mest darrig.