(57) Dharma initiative

Projektens förbannelser. Processernas fnurror. Från var stammar de?

Jag hade ju tänkt, till exempel, att här notera de filmer jag sett. Mycket praktiskt när man skall komma ihåg vad man sett och inte sett. Det går ju aldrig som jag tänkt, så långt (till döden) som jag tänkt.

För många år sedan skulle jag skriva upp de böcker jag minns jag läst och som jag läst efter dess. Blev många långa listor. Borta sedan länge. Fast nåja, böcker är lättare att minnas än förslagsvis filmer tycker jag.

För några år sedan satte jag igång en ganska seriös katalogisering av de filmer jag såg. Blev ett långt dokument, ett par kolumner, namn på filmen, datum, bra/dålig/okej typ. Någon lättsam betygssättning i alla fall. Nej, det finns ju såklart inte kvar. Fast största andelen av de hundratals filmer var b-skräck och nu har jag inte direkt någon att titta på sådana filmer med så risken är inte allt för stor att jag kommer söka i minnet efter sett och inte sett.

Det känns ju alltid motigt, menlöst, att fortsätta med delvis misslyckade projekt (särskilt om de bygger på att registrera allt inom ett område. Men jag fortsätter ändå, vem vet, någon gång kanske det blir ett konstant fortsättande. Ett problem angående filmantecknandet, som jag tror jag redan nämnt, är att det inte så ofta är "Nu kommer vi att titta på filmen XXX" utan jag ser ofta i bästa fall titeln fladdra förbi när den sätter igång. Vilken jag ofta glömmer direkt. Men ledtrådar kan finnas förstås, kanske är regissören bekant, handlingen kan vara sökbar.

Med hjälp av dessa olika verktyg tror jag bestämt jag ska kunna nedteckna data om veckans film och lite annat. Så det följer nedan.

Film

How to be a serial killer - Väldigt dålig, vi var dock tillräckligt (med andra ord väldigt) lealösa för att se hela.

Oss 117: Le Caire, nid d'espions - Detta var samma dag (nåväl, morgonen dagen efter rent tekniskt) vi såg innan nämnda film. Medvetet vi-är-lika-hopplösa-som-världen-i-övrigt-film. Krävs knappt en minut för att inse vilken humor nivån är på, och känna sig smått pinsam för att man fortsätter kolla. Dock är det simpel humor av... ja, jo, faktiskt... rätt hög klass. Tillsammans med att den utspelar sig 1955 och är fransk så funkar det förvånansvärt bra. Vi hade inte tråkigt, vi blev faktisk roade (om än inte kungligt) under vår sedvanligt dystopiska morgon. Just det, filmen är ett skojeri med James Bond som bakomliggande mall.

Profesionalac - En serbisk (eller hur det nu var) pärla.

Micmacs à tire-larigot - Samma regissör som till bland annat Delicatessen, bra med andra ord (fy-fan-vad-grym-han-är-ändå-Jean-Pierre-Jeunet). Alltså, rolig, påhittig, vackersnygg. Det var inte nyligen jag såg Delicatessen, så kan inte säga vilken som var bäst av just dessa två, det kan måhända vara Delicatessen. Och Dany Boon, så söt.

Kan nu ta mig tusan inte komma på fler filmer. Hmm. Kan det verkligen vara så få? Vi har visserligen sett ungefär en säsong av Lost, och det är ju... tja, om det är en hel säsong är det väl typ 24x45 minuter. Är ju en del.

Även avsnitt ett av Lehman-serien, Patty Hearst-dokumentären, en dokumentär om dokuemtären om Dan Cooper, flygkaparen som hoppade fallskärm med sina nyförvärvade ekonomiska tillgångar. Snubblade även in på en doku om jakten på om Anthrax-breven samt en doku om några pensionärer.

Tog på tåget bort upp läsningen av Gökboet, hade visst kommit mycket längre än jag mindes men började från början. Kommentarer om boken en annan gång.

(56) Jenny Lind-mysteriet

Igår satt jag och H på Texas Longhorn för att smaska på låtsaskött. Medan vi väntade pysslade vi med en ekonomisk deal och en 50-lapp kom upp för granskning. Det började med att jag tyckte att det är synd att det inte finns att se något årtal för när lappen i fråga gjordes, så som det är med mynt. H började granska lappen för att hitta årtalet som han visst trodde fanns där. Men icke.

Dryftade också något om att man (jag, och uppenbarligen inte H heller) vet riktigt vem denna Jenny Lind är. Anna Lind blev mördad, men Jenny Lind? No clue.

Eller jo, ledtrådar finns ju visst. Det är instrument och noter på sedeln, så jag tycker att hon ju då måste varit musiker, kanske hovsingalongflicka. H tror sig dock minnas helt klart att hon målade förlagan till den svenska tomten. Jag går inte helt med på detta, men vet å andra sidan inte ett bajs i frågan. Men coca cola-tomten då (på något vis kommer han in i diskussionen)? Jo, H har någon idé där också. Fortfarande är Jenny Lind upphovskvinnan till den svenska tomten, och för all del kanske cola cola-tomten också. Den svenska tomten hurdå, vadå liksom, då ska det väl ändå vara någon grå liten vätte. I dunno.

Och inte fan finns det några tomtar på 50-lappen dessutom. H går med på att det kan ha varit en av flera faktorer som gjort henne så pass känd som hon på något vis verkar vara.

Typ tolv timmar senare googlar jag flickebarnet i fråga, och javisst, Jennysan var en allt en liten lärka, bland annat hovsångerska. Enligt J A Josephson ett riktigt snille.

Det är dock något hos vår landsmaninna, som gjort henne så stor även i jämförelse med de största. Hon förenar nämligen med den mest fulländade sångförmåga, mot vilken de nuvarande storheternas konstfärdighet förbleknar, en mångsidigare dramatisk talang än som, om vi undantaga Maria Malibran, fallit på någon av de nämndas lott samt ett musikaliskt snille och vetande, som väl icke förut, om ej hos den i det förra århundradet så beundrade Faustina Hasse, uppenbarat sig hos någon af världens ryktbara sångerskor. Kommer nu härtill en själfullhet, som vid föredraget af visan ej behöft det minsta artistiska koketteri eller själfsvåldiga utstyrsel för att låta den framstå i dess naiva skönhet, som för den dramatiska sången funnit ej blott det trognaste och sannaste, utan äfven det varmaste uttryck, och som i oratoriet tager sin flykt mot de rymder där den jordiska sången har sin urbild - så kan hvar och en förstå, att Jenny Lind kan nämnas såsom ett bland dessa snillen, af hvilka under hvarje århundrade konsthistorien har blott få att nämna.

Då var den gåtan löst och H utbrister något slags just-det-fan om att det var Jenny Nyström som målat tomtar. För att göra historian kort följer en illustration.


Idag far jag till Linköping med M.

(55) Hajk med nederlag

H medd3lade via Internet att han hade en present från El Stockholmo till mig. Så jag tänkte Nu jävlar slår jag slag i saken.

Vilket betyder nu-hajkar-jag-iväg-till-Citygross. Så direkt efter min första dagliga promenad tog jag på mig lite andra kläder (alltid naaz att svetta in något nytt), utrustade mig med ryggsäck och gav mig iväg igen. På grund av min målmedvetenhet gick jag med mer raska än flanerande steg. Det tog 35 minuter att gå dit. Det är ju en sådan där stor affär så jag passade på att kolla efter lite annat, inte alltför tungt, att lägga i korgen. Uppehåll mig först rätt länge vid hårprodukterna, valde en praktiskt liten hårspray för att bli min följeslagare på kommande utflykter (inte i skogen, utan till andra städer. Brukar använda hårspray och risa till håret helt åt helvete när det är väldigt otvättat så att det i alla fall ser medvetet risigt ut men tar på inga villkor med mig storburken iväg, vilket är då jag bra gärna skulle ha spray till hands).

Uppehöll mig sedan ännu längre vid solskyddsprodukterna. Valde till slut en med solskyddsfaktor 50. Tog sedan ett par varv vid grönsakerna, minns jag rätt blev det skärbönor och två gula paprikor samt ett äpple att knapra på under hempromenaden (hade inte hunnit med särskilt mycket föda under dagen). När jag började leta efter vad jag specifikt kommit för, nämligen ett svart lösviktste som råkar vara Mannens favoritsort och ej tillgängligt någon stans närmare, upptäckte jag till min förtret att jag visst råkat prioritera hajkassecoarerna (ryggsäck, palestinasjal och vatten) och inte verktyget som skulle göra det hela till en högst kommersiell hajk, nämligen plånboken.

Såg mig omkring och ställde ner korgen (hade redan varit där i mer än 20 minuter och ville helst påbörja vandringen hem till en tröstande kopp te och en sallad) och gick mot utgången. På vägen dit fann jag ett provsmakningsstånd utan personal. Hällde upp kaffe i en dockanpassad pappersmugg och tog en lika dockanpassad portion kladdkaka (en dryg tesked). Under tiden jag hällde upp kaffet kom Provsmakningsöverstinnan. Vet inte om det är allmänt tabu att ta för sig själv så jag sa smått skämtsamt "Ah, jag tänkte att det var självservering", ta mig fan om hon inte verkade smått sur när hon svarade "Jag var bara borta". Ja visst fan var du borta.

Vandrade ut genom kassorna med min kaffeshot, svalde den och kakan och begav mig.

(54) Jaha ja

Intervju hm.

Öh.
a
Nej men, ok. Kom dit, det ösregnade. Gillar inte paraplyn men tog med ett. Glömde det på bussen dit förstås.

Kom 20 minuter tidigt. Lokaliserade snabbt platsen där jag enligt kallelsen skulle bli hämtad. Var bara jag där, tills många vuxna människor var där för lunch (jag skulle bli hämtad utanför matsalen). Några minuter efter utsatt tid är det fortfarande bara jag där, i kategorin Potentiella Intervjuoffer alltså. Då kommer det en kvinna som frågar om jag är där av den anledning jag är där. Jag svarar jakande och frågar om det är fel dag.

Det är det inte, hon ger mig anvisningen att jag ska gå till det bruna huset där borta och gå rakt in till rummet längst bort. På trappen till det bruna huset där borta möter jag någon jag känner igen, pappan till en gammal skolkamrat. Han är där på konferens. Trevlig man det där. Eller vad vet jag. Han verkar trevlig, schysst, snäll, what ever, inte på det där lama inställsamma sättet. Nej nej. We don't like it like that.

Det är en ring med stolar där inne. Sitter en blond flicka där. Damen i matsalshuset hade sagt att det skulle vara en lärare där inne, längst inne i det där bruna huset. Detta kändes inte som en lärare. Och det var det inte. Det var den första andra jag träffade i kategorin Intervjuoffer. Så småningom har jag hälsat på tre lärare, en kvinna som med normala ögon mätt skulle anses vara en normal kvinna, en annan som med normala ögon mätt skulle anses vara lite... hmm... konstnärligt flamsig (en väldigt mild version av flamsig dock), med utländskt ursprung och därmed utländska språknyanser. Och en man. Mannen lät också som att han hade en något utländsk språknyans, men väldigt svenskt namn, det hade kvinnan också i och för sig. Men medan den (potentiella öststats)kvinnans utländska språknyanser bestod mötet igenom tyckte jag att mannens dylika rann av. Det kanske var inbillning från början.

Mannen fick jag efterhand en känsla från som sa mig att han inte gillade mig. Inte bra.

Den blonda flickan hade rätt fina strumpor. Så vi pratade lite om strumpor innan två Intervjuoffer till dök upp. Nu var vi fyra, tydligen skulle vi bli sju. Någon hade meddelat att denne skulle bli sen. Vi började dock. Ingen mer dök upp.

FY FAN, SKREV LIKA MYCKET TILL ELLER MER EFTER EN TVÅTIMMARS PAUS OCH SKREV ATT JAG SKULLE FORTSÄTTA SEN MED DITTEN OCH DATTEN OCH EFTER PUBLICERINGSKNAPPEN BLEV DET FELMEDDELANDE OCH DET VAR INTE AUTOMATSPARAT HELLER. KUKEN.

(53) Den Högt Skattade Folkhögskoledrömmen

Har nu två nätter drömt relaterat till Intervjudagen i morgon. Ingen av dessa har utspelat sig under själva intervju- eller teaterövningsaktiviteten. Första drömmen var väldigt långt ifrån i handling (minns inte mycket, men det var något komplicerat med tre onda bebisar), i drömmen i natt var jag i alla fall på väg dit. Kom då på att jag inte alls hade lagt någon tanke vid klädval, närmare bestämt kring vilken t-shirt som skulle få äran att pryda min åldersadekvata kropp.

Tror jag hade på mig min gamla haj-t-shirt (letar bild) och insåg att jag kunde bättre, tror jag då funderade på den andra hajtröjan (finns inte kvar på threadless men kanske kan hitta en bild någon annanstans).

Så. Det är i morgon alltså. Har varit nervös (snarare orolig kanske) hela veckan. Nu går det inte att skjuta upp tankarna längre eftersom det nu måste ingå i den direkta dagsplaneringen (till exempel när ska jag sova). Jag borde inte oroa mig. Inte för att det kommer gå galant, utan för att jag vet att jag ändå inte kommer förbereda mig, och då är det ju onödigt med det där mörka hur-ska-jag-förbereda-mig-molnet som hänger ovanför hjässan och blurrar min syn med all åska och regn.

Apropå åska och regn. Någon dag sist jag var i Slödderstaden åskade och ösregnade det. Oh! Oh! Oh! Så härligt.
Jag älskar fula redigeringar, i alla fall när jag gör dem (gamla hajen):

Och se, fann en bild på den nya hajen också som jag lånar:


Just det, nu har det gått tio vardagar sedan det var sagt att den där läkaren skulle ringa. De är så snabba!

(51) kall hud i Jesusland

Tröttheten ligger som sovande kattungar i ögonen. Trodde jag skulle sova mer än senaste tiden när jag var borta men icke. Tvärtom. Oh my. Och ändå har jag inte blivit galen (a-ljudet som i Annars, fast lite längre). Så det var väl inte allt för lite sömn ändå.

Läste klart Kall hud (Albert Sánches Piñol) i förrgår som jag lånat av T. Började igår läsa Jesusland (Julia Sheeres). Googlade på Jesusland för att kolla vad det var Julia hette i efternamn. En träff bara på Jesusland är http://www.jesusland.com/.

Jesusland.com is a site supporting the ideas behind the Jesusland movement, and offers a place for exchange of ideas and comments on the topic.

Sidan är inte tillgänglig dock.

Hade gett bort Jesusland till personen jag besökte för ett och ett halvt år sedan ungefär. Började läsa när han ändå låg och sov ett par timmar längre än jag. Man blir fast från första sidan. Och man blir beklämd inom kort. Eller ja, från början eftersom man kanske vet vad det handlar om ungefär innan man börjar. Den fick mig att tänka på boken Sickened (Julie Gregory), den är också amerikansk, beklämmande och engagerande. Den handlar om Münchausen by proxy, så bägge handlar dels om obehagliga familjeband (Sickened har sin utgångspunkt i det helt och hållet, Jesusland innehar både krångliga familjeband och mycket krångliga samhällsband). Och just det fan, bägge är efter författarnas egna erfarenheter. Just det, bägge är skrivna av kvinnor som börjar på J också. Till och med Jul. Har Sickened i bokhyllan om någon vill låna, dock på svenska, vad den nu hette då.

En schysst liten rad ur Kall hud:

Han gjorde en paus för att tända en cigarett. Sedan gjorde han några gymnastiska övning med armarna med cigaretten hängande fast i läppen, som om han ville visa sitt totala förakt för framtiden

Nu är det i och för sig roligare om man vet hurdan Bátis, som gymnastiserar ovan, är. Men läste det för H och han utstötte gester som talade för att han blev roade i två sekunder. Fnitter, skratt, frust eller vad det nu var.

(50) 35 komma

åtta.

Inte sovit mycket alls. Inte särskilt ovanligt. Men känner mig ovanligt mör.

Hade legat i ett par timmar och tagit på och av täcket och filtar. Var sjukt trött redan när jag la mig men det blev ingen sömn. Varje gång jag hade något på mig kändes det som att jag skulle brinna upp. Varje gång jag tog av mig frös jag mycket. Okej, det låter som feber tänker du. Jammen Jihad Jane, det tänkte jag med.

Så jag gick ner och mätte kroppstemperaturen efter tre och en halv timma. 35,8. I vaket ickesovande tillstånd. Så jag tog ett S-pill och skulle sova, tog med mig ett till täcke också. Tänkte att jag kommer att sova och bli varm utan att störas av det så mycket. Var för stressad för att somna även på S. Tog en till. Somnade efter ganska lång tid. Sov ett par timmar, lite av och till, tills jag gick upp klockan 14.

Trött och måste dra.

(ja, har ringt och sagt att detta verkar vara en obehaglig bivärkning som inte ens står mig på bipackssedeln. Skulle hoppa över tagens tab och ringa enhetens recept- och rådgivningingstid i morgon.)