Varför denna bild? Råkade söka på rysk hora och det här råkade vara en snygg bild.
tisdag 30 mars 2010
(37) Har fixat 7 tjejer på 3 dagar! VAD GÖR JAG NU!?
Hjärta internet. Hjärta pojkar. Hjärta Flashback.
Varför denna bild? Råkade söka på rysk hora och det här råkade vara en snygg bild.
Varför denna bild? Råkade söka på rysk hora och det här råkade vara en snygg bild.
måndag 29 mars 2010
(36) The Kirby Company
Tittade in i denna tråd eftersom jag själv för ett-två år sedan råkade skriva en ansökan till en av deras Platsbanken-annonser. Bara det att de ringde upp för att boka tid till intervju var ju suspekt, under den korta söka-jobb-vevan skrev jag nog sju gånger så informationsfattiga och håglösa ansökningar som nu. (H var imponerad av ansökan jag skickat till det ena receptionsjobbet, han fick mig till och med att nästan tänka "ja jävlar, hur kan de inte komma att be om intervju).
Jag och H luskade ut vad det var för skitföretag så när de ringde ursäktade jag att jag redan fått ett annat jobb och la på (man är väl för jävla snäll).
Men alltså, 3 timmar?! What the flying fuck liksom. Jaja, hela grejen är schuk, men tre jääävla timmar, vem skulle någonsin palla ha en dammsugarstädpryluppvisning hemma i tre timmar? (läs första posten i tråden så hänger du med).
En av blocketannonserna för kirbydammsugaren. Om jag hade världens bästa dammsugare skulle jag nog inte sälja den och gå back många tusenlappar. Världens bästa dammsugare skulle kunna få ta så där ohyggligt mycket plats och antagligen få stå framme just eftersom jag vore så himla glad över min, jag säger det en gång till, Världens Bästa Dammsugare.
Men visst, folk tjänar cash på andra. Men 300 spänn för att kränga en pryl för över 30 lakan till någon. Jaja, få företag är jämlika vinstmässigt. Men må de brinna i helvetet.
Jag och H luskade ut vad det var för skitföretag så när de ringde ursäktade jag att jag redan fått ett annat jobb och la på (man är väl för jävla snäll).
Men alltså, 3 timmar?! What the flying fuck liksom. Jaja, hela grejen är schuk, men tre jääävla timmar, vem skulle någonsin palla ha en dammsugarstädpryluppvisning hemma i tre timmar? (läs första posten i tråden så hänger du med).
En av blocketannonserna för kirbydammsugaren. Om jag hade världens bästa dammsugare skulle jag nog inte sälja den och gå back många tusenlappar. Världens bästa dammsugare skulle kunna få ta så där ohyggligt mycket plats och antagligen få stå framme just eftersom jag vore så himla glad över min, jag säger det en gång till, Världens Bästa Dammsugare.
Men visst, folk tjänar cash på andra. Men 300 spänn för att kränga en pryl för över 30 lakan till någon. Jaja, få företag är jämlika vinstmässigt. Men må de brinna i helvetet.
(35) Vemma halsojuice!
Alltid lite kul att läsa om pyramidspel. (obs, det kostar hundra spänn att gå in på länken, men sen får länka vidare och då kan du också tjäna fetkosing! Alla vinner!)
(34) tre dörrar
Var uppe på vinden nyss, skulle lämna den långa fetvarma ullrocken och kolla om det fanns något plagg att återinföra i garderoben. Påsen med rocken glömde jag. Där uppe hittade jag dock en tröja som jag någon gång i månaden brukar leta ihärdigt efter här nere. Förstår inte varför den kommit upp där från första början, en tunn tunn långärmad tröja, perfekt att ha under allt annat. Jaja, inte under BH.
Som så ofta annars började jag tänka på vad jag gjorde utifrån ett filmperspektiv. Denna gång naturligtvis en skräckfilm. När jag började pilla med nycklarna till förrådet hördes kyrkklockorna genom taket. Luften var sval. Stämningen kunde tolkats som illabådande. Nu eller på väg tillbaka skulle den läskiga musiken börjat spela.
Efter dörren från trapphuset till vinden måste man gå igenom en till dörr för att komma till rätt vindssegment. När jag öppnade dörren på tillbakavägen skulle musiken blivit snäppet läskigare. Bakom den dörren hade lampan släckts. Musiken är ihållande läskig. Jag gick långsamt eftersom jag tyckte mig minnas att det är en liten avsats någonstans innan lysknappen och dörren ut. Höll på att snubbla ändå eftersom jag var beredd på ett kliv upp, vilken jag letade efter med skospetsen, det var dock ett litet steg neråt. Den lättskrämda filmpubliken sitter nu på helspänn. Det hoppar till i hjärtat på dem när jag för en millisekund tappade balansen. Deras beredskap räknar med att någon plötsligt kommer att stå framför mig när ljuset tänds. Ingen står där.
Därefter kommer jag ut i det hyfsat ljusa trapphuset, tänder ändå. Merparten av filmpubliken känner sig nu för stunden trygga. De slappnar av. Några stycken räknar ändå med att det är nu, alldeles strax, som Något kommer att ske. Fastän det är helt ljus och tjejen visslande (okej, jag visslade lite, men på film hade det nog varit så) och utan minsta misstänksamhet går nerför trappan till sin lägenhet. Hon kommer till dörren, den fortfarande oroliga och dessutom iakttagande filmtittaren minns nu att tjejen för att slippa ta upp nycklarna igen hade tryckt in piggen som gör att dörren är olåst (här har vi ju sådana dörrar som låses automatiskt så fort de stängs annars). Alltså kan någon ha tagit sig in där. Någon kanske står där innanför med en yxa eller liknande. Den oroliga tittaren väser nu åt tv:n/bioduken/datorn att hon ska ta det jääääävligt försiktigt och att folk i skräckfilmer alltid är så jävla korkade. Hon öppnar dörren....
... och ja, det här var ju ingen film så där hände det inget särskilt. Eller är det nu när jag sitter och bloggar som det plötsligt kommer höras ett konstigt ljud som som jag går och undersöker?
Som så ofta annars började jag tänka på vad jag gjorde utifrån ett filmperspektiv. Denna gång naturligtvis en skräckfilm. När jag började pilla med nycklarna till förrådet hördes kyrkklockorna genom taket. Luften var sval. Stämningen kunde tolkats som illabådande. Nu eller på väg tillbaka skulle den läskiga musiken börjat spela.
Efter dörren från trapphuset till vinden måste man gå igenom en till dörr för att komma till rätt vindssegment. När jag öppnade dörren på tillbakavägen skulle musiken blivit snäppet läskigare. Bakom den dörren hade lampan släckts. Musiken är ihållande läskig. Jag gick långsamt eftersom jag tyckte mig minnas att det är en liten avsats någonstans innan lysknappen och dörren ut. Höll på att snubbla ändå eftersom jag var beredd på ett kliv upp, vilken jag letade efter med skospetsen, det var dock ett litet steg neråt. Den lättskrämda filmpubliken sitter nu på helspänn. Det hoppar till i hjärtat på dem när jag för en millisekund tappade balansen. Deras beredskap räknar med att någon plötsligt kommer att stå framför mig när ljuset tänds. Ingen står där.
Därefter kommer jag ut i det hyfsat ljusa trapphuset, tänder ändå. Merparten av filmpubliken känner sig nu för stunden trygga. De slappnar av. Några stycken räknar ändå med att det är nu, alldeles strax, som Något kommer att ske. Fastän det är helt ljus och tjejen visslande (okej, jag visslade lite, men på film hade det nog varit så) och utan minsta misstänksamhet går nerför trappan till sin lägenhet. Hon kommer till dörren, den fortfarande oroliga och dessutom iakttagande filmtittaren minns nu att tjejen för att slippa ta upp nycklarna igen hade tryckt in piggen som gör att dörren är olåst (här har vi ju sådana dörrar som låses automatiskt så fort de stängs annars). Alltså kan någon ha tagit sig in där. Någon kanske står där innanför med en yxa eller liknande. Den oroliga tittaren väser nu åt tv:n/bioduken/datorn att hon ska ta det jääääävligt försiktigt och att folk i skräckfilmer alltid är så jävla korkade. Hon öppnar dörren....
... och ja, det här var ju ingen film så där hände det inget särskilt. Eller är det nu när jag sitter och bloggar som det plötsligt kommer höras ett konstigt ljud som som jag går och undersöker?
lördag 27 mars 2010
(33) try to hai

tidig nattmorgon
förut krematoriet
besök vid takgång
(H sitter och rabblar massor som står på Internet om stavelser eftersom jag behövde hjälp. Nu är han intressefast. Dessutom blev han lite imponerad av att min gissning av vad stavelse heter på engelska stämde. Så nu läser han de engelska beskrivningarna av stavelser också. Börjar bli hungrig igen. Bilden ovan är lånad, ska ersätta den med en egen så fort jag överfört bilder)
(32) f to the r to the i to the t to the z to the l


Den understa bilden är den gamla klassiska, den översta använde aftonbladet nyligen i en artikel om honom. Vid första anblicken tyckte jag att "satan vad han fräschat upp sig". Men så väldigt stor skillnad är det ändå inte. Hmmpff hmpff.
Kom även in på denna i kväll. Någon vecka gamla bebisar som sovande blir uppstyltade i diverse poser i en för dem omedveten photo shoot. Jag gillar ju inte bebisar, de kan vara väldigt läskiga, klibbiga, krävande osv. Varför vara obekväm inför ormar när bebisar är så mycket mer.... creepy.
Sitter nu och letar på dn.se efter en artikel jag läste för länge sen. Halkade i stället in på denna, det jag jag tycker är så himla vackert är att det är en så utförlig undersökning, eller ja, åtminstone detta kändes väldigt vackert:
Forskarna har följt 34.000 amerikanska medelålders kvinnor under tretton år.Fakta, vetenskap, matematik, ni fattar området ungefär, kan göra mig så grymt upphetsad. Ändå är jag mest tillbakadragen i en så kallad cynisk tankebana där jag isolerar mig från det mesta som är, finns, händer, har hänt. Så gott jag kan i alla fall.
Ska försöka få till det så att min vän bjuder på visning av ett par sköna natur/djurdokumentärer. Infinner sig rätt stämning kanske det kan bli den där.... vad heter den.... [surfar in på imdb.com] Ah, Powaqqatsi. Koyaanisqatsi är mycket mycket mycket bra, så den andra borde vara okej minst tänker jag.
Vill även se om den där insektsdokumentären. Där snackar vi sexscener. Minns dock inte vilken det är jag syftar på. Men men. Det kanske ordnar sig framöver.
Jag borde snarare berätta om den nya Rosa Mannen, Sibyllapojken, Lushflickorna med mera. Orkar orkar orkar inte.
Ingen verkar kunna förstå (att bli tagen på allvar väntar jag mig aldrig) men till exempel fiskar (inte i matsammanhang direkt dock), valar, insekter och egentligen ett par tusen djur till tenderar att nästan röra mig till tårar. Jag skulle bli rörd till tårar om det inte vore för att jag slutat med att gråta så förbannat mycket för ja.... säkert några år sen nu. Nu ska ni få en video med en bläckfisk, orkade inte leta upp någon jag egentligen var ute efter och har nu inte tittat på denna med ljud (hyfsat hög musik på här), men det är en fin bläckfisk. Den kommer igång, blundar, dansar ett snabbt parti med dykaren och flaxar sedan med tentaklerna. Varsågoda. Jag är som sagt blödig på vissa områden som andra hanterar med någon som i jämförelse enklast kan beskrivas med lättja... nej förresten, lättja har fel betydelse så skit samma förresten, jag blev rörd i mitt jävla hjärta. Bara det att jag har ett hjärta som gör sig påmint hela tiden är ett mysterium.
fredag 26 mars 2010
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)