Hej på mig... jag menar dig.
Redan innan förra inlägget fanns det galet mycket jag hade velat skriva om, om jag bara fått bukt med den där massiva blockeringen som gör allt svårt att genomföra. Nu finns det ännu mer att säga. Men skitsamma, jag går på nutiden i stället.
Det råkar till exempel ligga till så att jag ska till en ögonläkare på fredag morgon. Vidare råkar det vara första gången jag besöker en ögonläkare. Jag var hos en optiker för några veckor sedan stenhårt besluten att gå därifrån med ett recept och bara knasslet med att välja bågar, men ack så tillfredsställd. Detta var min fantasi alltså. Optikern såg dock inget fel (jag som gjort min research och kommit fram till ett högst godtagbart brytningsfel!) men erbjöd sig att skriva en remiss till ögonläkare, om jag nu verkligen trodde att jag hade ett synfel, och att detta troligen inbillade synfel inte skulle gå över.
Efter att igår ha mailat med en bekant, och kommit fram till att vi har gemensamma/liknande symptom låg jag i natt som ett depraverat curlingbarn inför julafton och kände en enorm spänning inför fredag morgon. Min bekant har en diagnos, inte jag. På fredag får jag förhoppningsvis ett svar. (tänk att kanal5-speakern sa det där)
Tills vidare tänker jag använda solglasögon när jag dattar. Jag har aldrig känt att jag går ihop med solglajor men nu tog jag första bästa (hrmm) jag hittade samt drog ner ljusstyrkan på skärmen. Avskyr egentligen både att ha sikten nedtonad av mörka glas eller att inte ha bra ljusstyrka på skärmen, men jag tror faktiskt att ögonen känns något lugnare med dessa åtgärder.
(nej, jag avslöjar inte namnet på den eventuella åkomman, inte än, men en till ledtråd: eventuellt är jag smart, eventuellt har jag downs)
Heddå heddå!
Jo förresten, gjorde grymt god mat igår och förrgår.
onsdag 5 januari 2011
fredag 3 december 2010
(73) Mohawk
Jag köpte två Mohawk Sticht under veckan. Köpte den när den kom men mindes inte, utan baserade köpet på att den är på väg att ta slut i hyllorna.
Drack en i natt. Den skummar något otroligt. Och när den är i skummigt läge tycker jag att den har en drag av något obehagligt i lukten. Men den är god. Tycker förresten att en hel del mörka öler kan ha ett stråk av något inte särskilt lockande i lukten när skummet ligger.
Jag har druckit väldigt god öl på sistone. Förutom ett totalt bottennapp, för första gången har jag hällt ut en öl. En annan var bara alldeles för mycket jul och för lite öl. Öl som inte smakar öl (fast är det öl så är det väl öl och smakar då som det gör och smakar då öl likväl) kan fungera, men oftast endast i mindre mängd.
Bajs, nu kalla plikten.
Drack en i natt. Den skummar något otroligt. Och när den är i skummigt läge tycker jag att den har en drag av något obehagligt i lukten. Men den är god. Tycker förresten att en hel del mörka öler kan ha ett stråk av något inte särskilt lockande i lukten när skummet ligger.
Jag har druckit väldigt god öl på sistone. Förutom ett totalt bottennapp, för första gången har jag hällt ut en öl. En annan var bara alldeles för mycket jul och för lite öl. Öl som inte smakar öl (fast är det öl så är det väl öl och smakar då som det gör och smakar då öl likväl) kan fungera, men oftast endast i mindre mängd.
Bajs, nu kalla plikten.
måndag 6 september 2010
(72) Vettni vettni!
Nu har jag gjort det. Hajar ni?
Nä, tänkte väl det.
Jorå ser ni. Senast jag var i alkoholbutiken köpte jag för första gången ett alkoholfritt öl där. Det kan mycket väl vara den första gången jag köpt någonting alkoholfritt i den affären. Tror när jag tänker efter att jag kanske aldrig köpt något som är så nära att vara alkoholfritt öl. För det innehåller ändå 0,5%, men det är tillräckligt blygsamt.
Läste nämligen i DN, det brukar jag göra, men inte om mat och dryck eftersom vad det gäller (alkoholhaltig) dryck är det himla svårt att gå på vad någon sitter och tycker i en tidning. Och ja, vad var det nu, jo, jag läste om öl och bland de alkoholfria ser jag Brewdog tindra mot mig från skärmen. Åh, tänker jag, och faktiskt läser i stället för att dödskumma. Det stod (förstås! vill jag utropa) att de hör till tipptopp-segmentet inom genren, högsta betyg och sådant däringa.
Dock bestämde jag mig för att provköpa enbart pga märket, just vad det gäller mat och dryck kan det vara en mycket bra riktlinje med märken. Och vad det gäller öl så hör Brewdog till några av de öllinjer jag litar på. Det var ett till öl i artikeln som föll mig i smaken, ett nytt S:t eriksöl (pomona porter). Så sådant köpte jag också, tillsammans med några gamla favoriter.
Hundölet heter förresten Nanny state.
Samma dag som inköpet drog H och jag till ett annat H, som fyllde 30 bast (32 var jag dock övertygad om, vilket byggde på övertygelsen att han fyllde 30 när vi var där på kalas förrförra året). Varannan vatten, släng dig i väggen! Varannan alkofri öl är rätta takten.
Men, kära lyssnare, det är på plats med en varning. Gillar man inte öl med stark humlekaraktär är nunnan ingenting för just den lyssnaren. Om man däremot har tydlig humle som en del av sin positiva smakrepertoar (jag tycker det är jädrans upplyftande förutom när det är kvävande, denna är någon centimeter ifrån att balansera på gränsen. Vissa VÄLDIGT humletydliga öler har tendensen att få mig att tänka alldeles för mycket på det där torkade humlet jag har i skåpet... fungerar, fast inte på mig, som sömnmedicin också vettni, är gravt gravt bittert till på köpet) så borde det funka utmärkt som ersättare för en härlig.... säg, 4-9 procentare.
Så, det är ett ickeblaskigt mycket smakrikt öl som, om det hade blivit presenterat som "Hej, du gillar bland annat humlig öl va? Smaka mig" inte hade väckt reaktionen "Vafan taru mig för, ditt blaskiga svek!"
Och förresten, här nämnda öler är inte nya som i att de bryggdes förra veckan, de är nya på bolaget, och dessvärre hör de till de tillfälliga nyheterna. Ska bunkra upp med bägge dessa, främst nunnan, eftersom det känns kalas att ha ett varannan-vatten-alternativ.
Fast en grej stör mig, och jag hoppas innerligt att detta bara är ett misstag i produktionen, nannyölen har (ni kan se om ni följer en av länkarna längre upp), som vanligt från brygghunden, schysst etikett, denna gång i en ganska ljus och ganska underlig grön, däremot matchar inte färgen på kapsylen. Den är samma blå som kapsylen på.... jag tror det var Punk IPA. Vilken alltså matchar, ja jag är nog säker att det var den som stod på diskbänken där bredvid när detta uppdagades, Punk IPA. Och Trashy Blonde med andra brygghundar vill jag likaledes minnas har matchande kapsyler.
Och nej, ingen korrläsning som vanligt. För fan, måste sova. Nu pluggar jag ju igen.... fy fan. Natt.
Nä, tänkte väl det.
Jorå ser ni. Senast jag var i alkoholbutiken köpte jag för första gången ett alkoholfritt öl där. Det kan mycket väl vara den första gången jag köpt någonting alkoholfritt i den affären. Tror när jag tänker efter att jag kanske aldrig köpt något som är så nära att vara alkoholfritt öl. För det innehåller ändå 0,5%, men det är tillräckligt blygsamt.
Läste nämligen i DN, det brukar jag göra, men inte om mat och dryck eftersom vad det gäller (alkoholhaltig) dryck är det himla svårt att gå på vad någon sitter och tycker i en tidning. Och ja, vad var det nu, jo, jag läste om öl och bland de alkoholfria ser jag Brewdog tindra mot mig från skärmen. Åh, tänker jag, och faktiskt läser i stället för att dödskumma. Det stod (förstås! vill jag utropa) att de hör till tipptopp-segmentet inom genren, högsta betyg och sådant däringa.
Dock bestämde jag mig för att provköpa enbart pga märket, just vad det gäller mat och dryck kan det vara en mycket bra riktlinje med märken. Och vad det gäller öl så hör Brewdog till några av de öllinjer jag litar på. Det var ett till öl i artikeln som föll mig i smaken, ett nytt S:t eriksöl (pomona porter). Så sådant köpte jag också, tillsammans med några gamla favoriter.
Hundölet heter förresten Nanny state.
Samma dag som inköpet drog H och jag till ett annat H, som fyllde 30 bast (32 var jag dock övertygad om, vilket byggde på övertygelsen att han fyllde 30 när vi var där på kalas förrförra året). Varannan vatten, släng dig i väggen! Varannan alkofri öl är rätta takten.
Men, kära lyssnare, det är på plats med en varning. Gillar man inte öl med stark humlekaraktär är nunnan ingenting för just den lyssnaren. Om man däremot har tydlig humle som en del av sin positiva smakrepertoar (jag tycker det är jädrans upplyftande förutom när det är kvävande, denna är någon centimeter ifrån att balansera på gränsen. Vissa VÄLDIGT humletydliga öler har tendensen att få mig att tänka alldeles för mycket på det där torkade humlet jag har i skåpet... fungerar, fast inte på mig, som sömnmedicin också vettni, är gravt gravt bittert till på köpet) så borde det funka utmärkt som ersättare för en härlig.... säg, 4-9 procentare.
Så, det är ett ickeblaskigt mycket smakrikt öl som, om det hade blivit presenterat som "Hej, du gillar bland annat humlig öl va? Smaka mig" inte hade väckt reaktionen "Vafan taru mig för, ditt blaskiga svek!"
Och förresten, här nämnda öler är inte nya som i att de bryggdes förra veckan, de är nya på bolaget, och dessvärre hör de till de tillfälliga nyheterna. Ska bunkra upp med bägge dessa, främst nunnan, eftersom det känns kalas att ha ett varannan-vatten-alternativ.
Fast en grej stör mig, och jag hoppas innerligt att detta bara är ett misstag i produktionen, nannyölen har (ni kan se om ni följer en av länkarna längre upp), som vanligt från brygghunden, schysst etikett, denna gång i en ganska ljus och ganska underlig grön, däremot matchar inte färgen på kapsylen. Den är samma blå som kapsylen på.... jag tror det var Punk IPA. Vilken alltså matchar, ja jag är nog säker att det var den som stod på diskbänken där bredvid när detta uppdagades, Punk IPA. Och Trashy Blonde med andra brygghundar vill jag likaledes minnas har matchande kapsyler.
Och nej, ingen korrläsning som vanligt. För fan, måste sova. Nu pluggar jag ju igen.... fy fan. Natt.
onsdag 25 augusti 2010
(71) bloggar
Är ingen bloggläsare, i alla fall inte på det där sättet att jag håller mig uppdaterad på vad som händer på en eller flera bloggar. Men mitt bloggläsande kan uppdelas i tre kategorier (naturligtvis fler om jag dissekerar och tänker efter), och ofta hänger de ihop:
a) Sökresultat
b) Klicka på en länk
c) Skov
Söker jag på avbitartång hittar jag naturligtvis bloggar som avhandlar avbitartänger, likaså med diskställ, aktuella händelser, recept, sjukdomsfrågor och så vidare. De flesta bloggar man då klickar på brukar inte ge mig den information jag vill ha, och ofta så kommer det inte ens upp något inlägg om avbitartänger, kanske inte ens om jag gör mig besväret att scrolla och söka hit och dit. Men ibland hamnar man helt rätt. Identifierade min hudallergi via en blogpost efter diverse sökfraser. Och kunde ta mig vidare där efter. Receptsökningar har ofta stor chans att få utdelning i användbara bloggträffar, det är så många som skriver recept. Annars är det så ofta att det bara står order avbitartång mitt i en smet som handlar om något i övrigt ointressant (släktträffar i hus på Österlen och satan och hans moster).
Sen är det också vanligt att klicka på en länk som går till en blogg för att läsa mer om vad man just läser.
Med skov menar jag när man fastnar (ofta efter att ha glidit in på en blogg enligt ovan) och läser och klickar och scrollar runt på bloggen en lång stund. Kanske läser alla poster på en gång (gjorde det ganska nyligen med en väns systers tåskolöparblogg). De få bloggar jag tittar in på då och då (ofta med mellanrum på många veckor eller månader) brukar jag också skovläsa. Typ stuff white people like, look at this fucking hipster och ja... kommer inte på fler nu. Det är delvis därför jag bara skovläser de återkommande bloggande med långa mellanrum, jag glömmer att de finns och sen en dag uppenbarar sig ett minne precis när man lika gärna kan slå ihjäl några timmar.
Nu glömde en bloggläsaranledning till, den säkrast återkommande och tråkigaste typen, jobbresearchläsandet.
Ikväll har jag hittat denna blogg, Om jag var din hemmafru. Mat/receptblogg. Gillar henne. Hon är nice, läser inledningarna på nästan varje post, men inte särskilt mycket av recepten. Har dock ögnat genom ett och annat som passar min matlagning. Lagar visserligen aldrig (så långt man kan komma aldrig utan att det ändå inte betyder aldrig till hundra procent) efter recept. Använder recept för bakande dock, fast det blir alltid någon modifikation. Har inte bakat lika mycket i mitt liv än för att veta helt i huvudet vilka proportioner mjöl, ägg, degvätska, whatevah, som får ett bakverk att fungera med största sannolikhet. Morsan, hon svänger ihop bröddegar bara så där, ingen är den andra lik. Så är det förvisso även när jag bakar bröd, att ingen är den andra lik, men jag utgår alltid från proportionerna som står i något recept, sen adderar eller byter ut lite.
Bjuder på ett till matlagningslänktips, What the fuck should I make for dinner.
Tittade på min rygg i spegeln innan jag klättrade upp till datorn. Tänkte nu skriva att en spetälsk gravt spetälsk ser mer kyssvänlig ut än jag. Men bildgooglade lite snabbt på spetälska och känner mig genast mer inbjudande än en gravt spetälsk. Men bara lite mer inbjudande. Det såg helt enkelt väldigt allergiskt ut på ryggen. Fast det har nog redan blivit bättre. Har inte kliat under hela detta inlägg.
a) Sökresultat
b) Klicka på en länk
c) Skov
Söker jag på avbitartång hittar jag naturligtvis bloggar som avhandlar avbitartänger, likaså med diskställ, aktuella händelser, recept, sjukdomsfrågor och så vidare. De flesta bloggar man då klickar på brukar inte ge mig den information jag vill ha, och ofta så kommer det inte ens upp något inlägg om avbitartänger, kanske inte ens om jag gör mig besväret att scrolla och söka hit och dit. Men ibland hamnar man helt rätt. Identifierade min hudallergi via en blogpost efter diverse sökfraser. Och kunde ta mig vidare där efter. Receptsökningar har ofta stor chans att få utdelning i användbara bloggträffar, det är så många som skriver recept. Annars är det så ofta att det bara står order avbitartång mitt i en smet som handlar om något i övrigt ointressant (släktträffar i hus på Österlen och satan och hans moster).
Sen är det också vanligt att klicka på en länk som går till en blogg för att läsa mer om vad man just läser.
Med skov menar jag när man fastnar (ofta efter att ha glidit in på en blogg enligt ovan) och läser och klickar och scrollar runt på bloggen en lång stund. Kanske läser alla poster på en gång (gjorde det ganska nyligen med en väns systers tåskolöparblogg). De få bloggar jag tittar in på då och då (ofta med mellanrum på många veckor eller månader) brukar jag också skovläsa. Typ stuff white people like, look at this fucking hipster och ja... kommer inte på fler nu. Det är delvis därför jag bara skovläser de återkommande bloggande med långa mellanrum, jag glömmer att de finns och sen en dag uppenbarar sig ett minne precis när man lika gärna kan slå ihjäl några timmar.
Nu glömde en bloggläsaranledning till, den säkrast återkommande och tråkigaste typen, jobbresearchläsandet.
Ikväll har jag hittat denna blogg, Om jag var din hemmafru. Mat/receptblogg. Gillar henne. Hon är nice, läser inledningarna på nästan varje post, men inte särskilt mycket av recepten. Har dock ögnat genom ett och annat som passar min matlagning. Lagar visserligen aldrig (så långt man kan komma aldrig utan att det ändå inte betyder aldrig till hundra procent) efter recept. Använder recept för bakande dock, fast det blir alltid någon modifikation. Har inte bakat lika mycket i mitt liv än för att veta helt i huvudet vilka proportioner mjöl, ägg, degvätska, whatevah, som får ett bakverk att fungera med största sannolikhet. Morsan, hon svänger ihop bröddegar bara så där, ingen är den andra lik. Så är det förvisso även när jag bakar bröd, att ingen är den andra lik, men jag utgår alltid från proportionerna som står i något recept, sen adderar eller byter ut lite.
Bjuder på ett till matlagningslänktips, What the fuck should I make for dinner.
Tittade på min rygg i spegeln innan jag klättrade upp till datorn. Tänkte nu skriva att en spetälsk gravt spetälsk ser mer kyssvänlig ut än jag. Men bildgooglade lite snabbt på spetälska och känner mig genast mer inbjudande än en gravt spetälsk. Men bara lite mer inbjudande. Det såg helt enkelt väldigt allergiskt ut på ryggen. Fast det har nog redan blivit bättre. Har inte kliat under hela detta inlägg.
(70) regn
En till sådan där dag där det känns som en enorm bedrift bara att diska kaffepannan och sätta på kaffe. Tog en koffeintablett innan för att orka.
Invigde sedan en av torebrings brings you things-kopparna framför sommarkobra.
Tog mig sedan an en ännu större bedrift: ta sig utanför lägenheten.
Det regnade inte ens längre. Jag gillar visserligen regn. Mycket. Men nu kändes det mest skönt att det var tillräckligt svalt för att vara bra väder. Lagom t-shirtväder. Sådant som kanske känns lite kallt i början men som tillåter det att kännas precis lagom när man väl gått några snabba steg.
Några meter från porten börjar det regna. Inte så mycket. Hundra meter från porten börjar det regna mer. Hittade en död fågel på trottoaren. Fotograferade den snabbt innan telefonen blev allt för blöt och stoppade sedan ner den innanför bh:n så att den inte skulle fara illa. Telefonen alltså. Fågeln hade ju dessutom uppenbarligen redan farit illa.
Hade smort in ansikte och händer innan jag gått ut. Nu rann arnikakrämen tillsammans med regnvatten över huden så som smör glider i en het stekpanna. Svischade runt lite med händerna i ansiktet när det blev för blött. Svosch svosch i den glatta krämigheten. Eftersom den både är vattenlöslig och lite fet så rinner den ju inte bara av ansiktet. Den mer förökar sig.
Spanade på hemvägen efter svampar. Jag är inte sådant tjafs men H gillar mina omeletter. Såg en som inte var en carl johan (den var lik så jag tänkte tramtramtram det är väl sådan där sopp som blir blå när man bryter i den). Ringde farsan för att kontrollera mina misstankar. Han seglade just själv ute i jobbigt väder och jag ville fatta mig superkort (ätbar? Ja eller nej) men han skulle ju prata och prata och sen blev det ett jävla ljud och han skulle ringa upp sen. Eftersom han i alla fall hann säga att en blodsopp inte har nätmönster, som min svamp, på foten, och jag just märkt att hela handen blivit sådär snuskigt gul med lite grön drag i (som ett kraftigt men åldrande blåmärke, precis som ett sådant) slängde jag iväg den. Tyckte jag att jag var kladdig innan i regnet blev det ju inte bättre av att hålla i en stor svamp direkt.
Sms:ade honom sen och sa att jag slängt iväg svampen så han kunde lugnt ägna sig åt seglandet i stället. Men han ringde förstås upp. Det var visst en ätlig svamp, dock med antabuseffekt, en eldsopp. Inte lika bra som en blodsopp men ätbar.
Men orka bry sig om en svamp. Orkar dessutom inte göra en omelett. Inte ens åt någon jag tycker om.
Invigde sedan en av torebrings brings you things-kopparna framför sommarkobra.
Tog mig sedan an en ännu större bedrift: ta sig utanför lägenheten.
Det regnade inte ens längre. Jag gillar visserligen regn. Mycket. Men nu kändes det mest skönt att det var tillräckligt svalt för att vara bra väder. Lagom t-shirtväder. Sådant som kanske känns lite kallt i början men som tillåter det att kännas precis lagom när man väl gått några snabba steg.
Några meter från porten börjar det regna. Inte så mycket. Hundra meter från porten börjar det regna mer. Hittade en död fågel på trottoaren. Fotograferade den snabbt innan telefonen blev allt för blöt och stoppade sedan ner den innanför bh:n så att den inte skulle fara illa. Telefonen alltså. Fågeln hade ju dessutom uppenbarligen redan farit illa.
Hade smort in ansikte och händer innan jag gått ut. Nu rann arnikakrämen tillsammans med regnvatten över huden så som smör glider i en het stekpanna. Svischade runt lite med händerna i ansiktet när det blev för blött. Svosch svosch i den glatta krämigheten. Eftersom den både är vattenlöslig och lite fet så rinner den ju inte bara av ansiktet. Den mer förökar sig.
Spanade på hemvägen efter svampar. Jag är inte sådant tjafs men H gillar mina omeletter. Såg en som inte var en carl johan (den var lik så jag tänkte tramtramtram det är väl sådan där sopp som blir blå när man bryter i den). Ringde farsan för att kontrollera mina misstankar. Han seglade just själv ute i jobbigt väder och jag ville fatta mig superkort (ätbar? Ja eller nej) men han skulle ju prata och prata och sen blev det ett jävla ljud och han skulle ringa upp sen. Eftersom han i alla fall hann säga att en blodsopp inte har nätmönster, som min svamp, på foten, och jag just märkt att hela handen blivit sådär snuskigt gul med lite grön drag i (som ett kraftigt men åldrande blåmärke, precis som ett sådant) slängde jag iväg den. Tyckte jag att jag var kladdig innan i regnet blev det ju inte bättre av att hålla i en stor svamp direkt.
Sms:ade honom sen och sa att jag slängt iväg svampen så han kunde lugnt ägna sig åt seglandet i stället. Men han ringde förstås upp. Det var visst en ätlig svamp, dock med antabuseffekt, en eldsopp. Inte lika bra som en blodsopp men ätbar.
Men orka bry sig om en svamp. Orkar dessutom inte göra en omelett. Inte ens åt någon jag tycker om.
måndag 2 augusti 2010
(69) Just det
Det är tämligen otydligt när man jobbar så extremt lite som jag gör. Men nu är sämääästern slut. Inte varit inne på idg.se på kanske upp till en månad, men nu är måndagarna som de ska igen.
Om fyra veckor drar kursen jag jatackat till igång. Valde den med minst kurslitteratur och minst procent. Visserligen är det den som känns mest strategisk av de distanskurser jag sökt. Hållbar utveckling. Att ha minst ett finger med i hållbar-utveckling-spelet tycker jag är en skyldighet (skyldighet låter tråkigt, ett ansvar för alla helt enkelt) och att fördjupa sig med några högskolepoäng är nog helt rätt.
Den enda ickedistanskurs jag sökte var engelska på halvtid. Kvällstid. Hade den varit dagtid eller kvällstid i denna stad hade jag tackat ja (till reservplatsen) men kvällstid i Linkeboda känns inte så bekvämt som jag skulle vilja, då hellre dag och heltid. Väntar fortfarande på att finna någon kurs här som jag vill gå. Är ju nästan skamligt att inte utnyttja detta bostadsläge.
Om fyra veckor drar kursen jag jatackat till igång. Valde den med minst kurslitteratur och minst procent. Visserligen är det den som känns mest strategisk av de distanskurser jag sökt. Hållbar utveckling. Att ha minst ett finger med i hållbar-utveckling-spelet tycker jag är en skyldighet (skyldighet låter tråkigt, ett ansvar för alla helt enkelt) och att fördjupa sig med några högskolepoäng är nog helt rätt.
Den enda ickedistanskurs jag sökte var engelska på halvtid. Kvällstid. Hade den varit dagtid eller kvällstid i denna stad hade jag tackat ja (till reservplatsen) men kvällstid i Linkeboda känns inte så bekvämt som jag skulle vilja, då hellre dag och heltid. Väntar fortfarande på att finna någon kurs här som jag vill gå. Är ju nästan skamligt att inte utnyttja detta bostadsläge.
(68) Stukad
Eller liknande.
Känner mig ynklig. Min ena tå är trasig och jag är något od:ad vad gäller koffein. Skulle bli pigg, blev mest darrig.
Känner mig ynklig. Min ena tå är trasig och jag är något od:ad vad gäller koffein. Skulle bli pigg, blev mest darrig.
torsdag 8 juli 2010
(67) Formulär
Senaste tankspriddheten: Gick och plockade upp handduken för torkhängning. Missade badrummet på väg till datorn. Använder handduken som cape i stället.
Loggade ut från mitt huvudsakliga gmail-konto för att slippa automatinloggas på fel konto när jag skulle logga in här. Direkt när jag loggat ut så loggade jag in igen. (inlärt kollamailbetéende, av vad jag egentligen skulle göra fanns tillfälligt inga spår)
Senaste hygienåtgärd: Borstade tänderna.
Senaste grej-jag-faktiskt-gjorde-och-det-för-första-gången-på-allt-för-länge: Tog den där promenaden.
Brukar gå upp vilken tid nu för tiden: Ganska precis tolv. Några dagar var det närmare ett, men nu jävlar.
Känner av vilka biverkningar av medicinen: Trötthet (ögonen är ibland som små russin som vill krypa in bakom ett skyddande skeletthölje och aldrig skåda ljus igen), svårt att sova (intet nytt under solen, men det är på ett annat sätt), illamående (värst vid ett tillfälle hos J förra veckan, satt och höll i mig soffan i ett par timmar eftersom jag var på vippen att spy), smått och gått som lite muntorrhet med mera ibland.
Känner av vilka positiva effekter av medicinen: Non, so far.
Nynnade/sjöng med i vilken låt senast: I shot J.F.K
Läste senast: DN.se.
Senast sedda film: Biyeolhan geori eller The loneliness of the long distance runner.
Skulle vilja: Det vågar jag inte avslöja.
Senaste fortfarande kännbara olycka i hemmet: Hyvlade bort lite tumovansida vid pirogtillverkning.
Hoppas bli en vana: Pirogtillverkning.
Loggade ut från mitt huvudsakliga gmail-konto för att slippa automatinloggas på fel konto när jag skulle logga in här. Direkt när jag loggat ut så loggade jag in igen. (inlärt kollamailbetéende, av vad jag egentligen skulle göra fanns tillfälligt inga spår)
Senaste hygienåtgärd: Borstade tänderna.
Senaste grej-jag-faktiskt-gjorde-och-det-för-första-gången-på-allt-för-länge: Tog den där promenaden.
Brukar gå upp vilken tid nu för tiden: Ganska precis tolv. Några dagar var det närmare ett, men nu jävlar.
Känner av vilka biverkningar av medicinen: Trötthet (ögonen är ibland som små russin som vill krypa in bakom ett skyddande skeletthölje och aldrig skåda ljus igen), svårt att sova (intet nytt under solen, men det är på ett annat sätt), illamående (värst vid ett tillfälle hos J förra veckan, satt och höll i mig soffan i ett par timmar eftersom jag var på vippen att spy), smått och gått som lite muntorrhet med mera ibland.
Känner av vilka positiva effekter av medicinen: Non, so far.
Nynnade/sjöng med i vilken låt senast: I shot J.F.K
Läste senast: DN.se.
Senast sedda film: Biyeolhan geori eller The loneliness of the long distance runner.
Skulle vilja: Det vågar jag inte avslöja.
Senaste fortfarande kännbara olycka i hemmet: Hyvlade bort lite tumovansida vid pirogtillverkning.
Hoppas bli en vana: Pirogtillverkning.
måndag 5 juli 2010
måndag 28 juni 2010
(64) Helen Mirren topless
Okej, nu väljer jag att utbrista i ett liten "Meeeh" över en AB-artikel, och den är inte ens i närheten av hur tokigt de får till det många andra gånger.
Jo, läste just "Över 65 - och sexiga". Dessa "äldre kvinnor" vägrar alltså att åldras för att de inte klär sig i... tja, vet inte vad... kläder som anses vara tråkiga? Illasittande kläder? Fula kläder? Blus och kofta? Äh, jag ger upp, jag kan inte svaret. (Jo jo, somliga i artikeln verkar lagt sig under kniven för att behålla ett fysiskt ungt utséende, vilket jag personligen råkar tycka är onödigt, men artikeln är inriktad mot klädstil). Just det, att vara topless vid 65 är alltså att "vägra åldras". Vare sig det rör sig om att en tidning publicerat bilder som föreställer Helen Mirren topless för att de hittat en sådan bild på eget bevåg, eller om Helen Mirren dök upp utanför redaktionsdörren, drog upp tröjan och ropade "Fotografera, publicera, och GÖR DET NU!" så ser jag inte att just förekomsten av en Helen Mirren utan kläder per definition skulle vara en vägran att åldras.
"Men trots att de når pensionsåldern vägrar de att byta stil." gör att jag får upp en bild av poliser med megafoner utanför dessa kvinnors hus och skanderar "Kom ut nu och klä dig i passande pensionärskläder inom en minut så gör vi dig inte illa, jag upprepar...".
Förresten, har märkt att en och annan som liksom jag hyser ett stort ogillande mot AB-journalistik vid nämnande av något de läst i tidningen ofta börjar med ett litet försvar i stil med "Härom dagen så läste jag på aftonhoran... ja, jag vet inte hur men jag råkade hamna på den sidan...". Själv surfar jag på aftonhoran oftast mellan en och sju dagar i veckan, och tycker att det är löjligt att förneka detta. Visst, det är sällan under 100% fekaliejournalistik (jo, jag tycker det, även om jag skulle kunna se det som så att eftersom det finns en stor efterfrågan på sådana artiklar nu för tiden så är verksamheten befogad till viss del), men det är ofta ganska trevligt slösurf, antingen är det så absurt att jag bara förundras och roas, eller så är det så absurt att jag blir arg. Vill jag slippa läsa och slippa bli arg så är det ju bara att inte surfa där. Och surfar jag där behöver jag väl för allt i världen inte mörka det. Någon måtta får det vara.
Nu måste jag jobba.
Jo, läste just "Över 65 - och sexiga". Dessa "äldre kvinnor" vägrar alltså att åldras för att de inte klär sig i... tja, vet inte vad... kläder som anses vara tråkiga? Illasittande kläder? Fula kläder? Blus och kofta? Äh, jag ger upp, jag kan inte svaret. (Jo jo, somliga i artikeln verkar lagt sig under kniven för att behålla ett fysiskt ungt utséende, vilket jag personligen råkar tycka är onödigt, men artikeln är inriktad mot klädstil). Just det, att vara topless vid 65 är alltså att "vägra åldras". Vare sig det rör sig om att en tidning publicerat bilder som föreställer Helen Mirren topless för att de hittat en sådan bild på eget bevåg, eller om Helen Mirren dök upp utanför redaktionsdörren, drog upp tröjan och ropade "Fotografera, publicera, och GÖR DET NU!" så ser jag inte att just förekomsten av en Helen Mirren utan kläder per definition skulle vara en vägran att åldras.
"Men trots att de når pensionsåldern vägrar de att byta stil." gör att jag får upp en bild av poliser med megafoner utanför dessa kvinnors hus och skanderar "Kom ut nu och klä dig i passande pensionärskläder inom en minut så gör vi dig inte illa, jag upprepar...".
Förresten, har märkt att en och annan som liksom jag hyser ett stort ogillande mot AB-journalistik vid nämnande av något de läst i tidningen ofta börjar med ett litet försvar i stil med "Härom dagen så läste jag på aftonhoran... ja, jag vet inte hur men jag råkade hamna på den sidan...". Själv surfar jag på aftonhoran oftast mellan en och sju dagar i veckan, och tycker att det är löjligt att förneka detta. Visst, det är sällan under 100% fekaliejournalistik (jo, jag tycker det, även om jag skulle kunna se det som så att eftersom det finns en stor efterfrågan på sådana artiklar nu för tiden så är verksamheten befogad till viss del), men det är ofta ganska trevligt slösurf, antingen är det så absurt att jag bara förundras och roas, eller så är det så absurt att jag blir arg. Vill jag slippa läsa och slippa bli arg så är det ju bara att inte surfa där. Och surfar jag där behöver jag väl för allt i världen inte mörka det. Någon måtta får det vara.
Nu måste jag jobba.
(63) Njut då, för fan
Jag är rätt kräsen med väder. Tror jag. Gnällig, skulle en del nog säga. Eller inte, för jag håller väldigt hårt på mitt gnällande angående vädret tycker jag, sparar det till få tillfällen, och uttrycker mig då inte särskilt drastiskt, och när jag väl bekymrar mig inför olidliga temperaturer gör jag det mest inför folk som mer eller mindre delar min ståndpunkt.
Dagar som dessa skulle jag egentligen kunna utbrista, med eller utan publik, i en strid flod av svordomar över vädret för var tredje andetag jag tar.
Jag känner mig väldigt obekväm i sällskap med soldyrkare, sådana där som menar att man måste passa på att vara ute (medan det är ljus, varmt, osv. Natten då, duger den inte? Där kan man ju snacka om att passa på när det gäller denna årstid, nu när mörkret och svalkan är så begränsad). Folk får visserligen njuta av solen, för all del. Men de där riktiga soldyrkarna är ofta med i den där sekten där det anses vara väldigt väldigt syndigt, eller snarare helt enkelt sjukt jävla otacksamt, att inte vilja vistas i solsken. De här solsekt-människorna verkar även tro att vi lever i ett för jämnan mycket kallt och mörkt land. Som att det egentligen aldrig blir temperaturer över nollsträcket, som att solen egentligen inte ens hört talas om Sverige. Och ändå kommer ju dag efter dag efter dag under en lagom del av året (även om jag avskyr alla dagar med enligt mig för tryckande värme tycker jag årstidsfördelningen vi har är värd att respektera... på något vis... jag hade dock klarat mig med enbart höst och vår) med överdådigt solsken och temperaturer över både 20, 21, 22, 23, 24 grader, och inte sällan över 25 också.
Solsekt-människorna är också så himla övertygade om att det är viktigt missionera bort den där JÄVLA OTACKSAMHETEN FÖR SOMMAREN.
Jag pallar inte solen, och har svårt att se att särskilt många verkligen kan njuta så där förbehållslöst som de får det att framstå. Men det är väl skräcken för att framstå som otacksamma som spökar. Men varför ska jag vara tacksam för att till exempel drabbas av öm, röd och kliande hud?
Igår förlade jag min lektion i Att Hantera En Gräsklippare till kvällen just i förhoppning om att det skulle vara gångbart svalt. Vid sju var luften oerhört varm och tung. Vid nio var den fortfarande onjutbar. Vid tio var det ej heller optimalt.
Ser fram emot skabbfaktorn att anlända till punkt B efter ryggsäckssläpande i skitvädret i morgon.
Hur var det nu igen, otacksam? Tja, jag uppskattar till exempel regn och åska mer än många andra, brukar dock inte med dragen revolver försöka övertyga medmänniskor om att de måste njuta.
Dagar som dessa skulle jag egentligen kunna utbrista, med eller utan publik, i en strid flod av svordomar över vädret för var tredje andetag jag tar.
Jag känner mig väldigt obekväm i sällskap med soldyrkare, sådana där som menar att man måste passa på att vara ute (medan det är ljus, varmt, osv. Natten då, duger den inte? Där kan man ju snacka om att passa på när det gäller denna årstid, nu när mörkret och svalkan är så begränsad). Folk får visserligen njuta av solen, för all del. Men de där riktiga soldyrkarna är ofta med i den där sekten där det anses vara väldigt väldigt syndigt, eller snarare helt enkelt sjukt jävla otacksamt, att inte vilja vistas i solsken. De här solsekt-människorna verkar även tro att vi lever i ett för jämnan mycket kallt och mörkt land. Som att det egentligen aldrig blir temperaturer över nollsträcket, som att solen egentligen inte ens hört talas om Sverige. Och ändå kommer ju dag efter dag efter dag under en lagom del av året (även om jag avskyr alla dagar med enligt mig för tryckande värme tycker jag årstidsfördelningen vi har är värd att respektera... på något vis... jag hade dock klarat mig med enbart höst och vår) med överdådigt solsken och temperaturer över både 20, 21, 22, 23, 24 grader, och inte sällan över 25 också.
Solsekt-människorna är också så himla övertygade om att det är viktigt missionera bort den där JÄVLA OTACKSAMHETEN FÖR SOMMAREN.
Jag pallar inte solen, och har svårt att se att särskilt många verkligen kan njuta så där förbehållslöst som de får det att framstå. Men det är väl skräcken för att framstå som otacksamma som spökar. Men varför ska jag vara tacksam för att till exempel drabbas av öm, röd och kliande hud?
Igår förlade jag min lektion i Att Hantera En Gräsklippare till kvällen just i förhoppning om att det skulle vara gångbart svalt. Vid sju var luften oerhört varm och tung. Vid nio var den fortfarande onjutbar. Vid tio var det ej heller optimalt.
Ser fram emot skabbfaktorn att anlända till punkt B efter ryggsäckssläpande i skitvädret i morgon.
Hur var det nu igen, otacksam? Tja, jag uppskattar till exempel regn och åska mer än många andra, brukar dock inte med dragen revolver försöka övertyga medmänniskor om att de måste njuta.
tisdag 22 juni 2010
(62) threadless
Det har hänt en del sen sist. Eller det beror förstås på hur man ser det, somliga reser världen runt, jobbar, sköter hästar eller barn, somliga tycker det är otroligt underligt att vara fullt upptagen once in a while.
Hjälpt farsan lördag söndag. Måndagen kändes som en söndag. Rätt soft och jävligt skön Söndag på sätt och vis. Somliga saker stämmer förstås inte in. Som att gå till vårdcentralen och vara magsjuk. Lika förstås är det väl (förstås) att man mycket väl kan vara tillfälligt magsjuk med sin sambo under en dag.
Det som upphöjde Måndagssöndagen var dock ett bad ackompanjerat av På minuten. Småfnissa lite åt Pia Johansson och Hans Rosenfeldt liksom. Det var något mer som var söndagsaktigt tror jag. Minns dock inte. Underligt. Nåväl, det är väl små saker man inte alltid lägger märke till som också avgör vilken dag det är.
När jag låg i badet sms:ade jag en bekant. Skrev att jag låg i badet, lyssnade på På minuten och ja... fnissade åt ovan nämnda profiler, och att det känns som söndag. Fick svar att På minuten är söndag. "Åh fan. Då känns det helt rätt alltså".
Idag åkte den andra mänskliga parten i Samboförsamlingen till Malmö. Innan dess drack jag kaffe med honom på arbetarkaféet nedanför. Eller ja, han drack inte kaffe, han åt en supermacka och drack kåla.
När han stuckit surfade jag runt. La upp lite bilder på en välkänd site. Skulle egentligen klistra ihop en bild (en fysisk), hade en tidning jag skulle använda bland annat. Men så fort jag lagt den någonstans så hittade jag den inte igen. Den ville väl bara bli hittad en gång idag.
Vid tre vandrade jag iväg till seeeeentrum. Gjorde lite allt möjlig. Köpte inte så mycket dock, vilket är bra eftersom jag inte har pengar direkt.
Gick bland annat till KICKS. Vandrade runt bland alla tråkprylar och fick till slut tag på en flicka som jobbade där. Frågade om hon var expert på sådant där som ögonfärg kontra ögonskugga. Hon gick med på att hon kunde tänkas vara en expert. Så jag spärrade upp ögonen och körde fram mitt ansikte nära hennes.
Sen gick hon stirrig runt i affären med mig och pladdrade om att man KAN ANVÄNDA VILKEN FÄRG SOM HELST, VILKEN MAN VILL. Jag ville ju ha klara direktiv så jag frågade om blått. Hon förde mig till några bruna och lila ögonskuggor och sa något om att de sägs passa blå ögon. Jag vet inte vilken ögonfärg jag har, men de färgerna hon pekade ut var skitfula. Kollade mig i spegeln och funderade högt på om jag kanske hade gröna ögon. Hon upprepade för jagvetintevilkengångiordningen att man kan använda VILKEN FÄRG MAN VILL. Tydligen hade mitt rop på hjälp inte nått fram i sin helhet. Jag som tydligt sa att jag ville ha hjälp med en passade färg till mina ögon som inte får mig att se extra muppig ut.... suck suck. Nåväl.
Prövade också en tröja på Lindex. Åh så jag hatar när modet gör kläderna så omöjliga. Blev inget. Prövade ett gäng plagg på bland annat H&M också. Bara bajs. Hittade en ekologisk t-shirt med hajtryck. Men trycket var knappt snyggt i sig och ville inte alls vara skönt på kroppen. En konstig tröja som jag kunde tänka mig fanns bara i L, eller om det var XL.... vilket är hyfsat väldigt stort i herrstorlekar.
Biblioteket gick jag inte till, klockan var då tjugo i sex och jag visste inte säkert när Systemet stängde. Gick till Glasbanken direkt. Köpte tre öl. En äcklig och två väldigt goda.
Självlysande tygfärg fann jag ingenstans.
På väg till Homebuy såg jag en herre i en Threadless-tischört. Han var en bit bort på trottoaren och jag hade ingen klar plan för hur jag skulle upprätta kontakt. Men när han var inte allt för långt borta så tittade jag ihärdigt på honom, log och sträckte upp höger hand. Han förstod och gick tillbaka till mig så att jag kunde säga Hej och säga Du har en Threadless-tischört, det har jag också. Och prata någon minut om att vi med sådana tischörts är snyggast och coolast och har som en hemlig klubb. Jag sa också att det var roligt att man bara i denna stad då och då råkar på folk med sådana här utmärkta överkroppskläder.
På Hemköp köpte jag en banan, lite naturgodis och te. Har tänkt mig bredda min tesmak. Bli mindre snobbig. Till exempel lära mig dricka vissa svarta pås-téer. När jag druckit upp lådan jag köpte borde smaklökarna vant sig. Då kan jag varva det gröna, röda och vita téet med dåförtiden äckel-te. Det kanske är mest en talang för nödsituationer. Så jag är alltså väldigt duktig, på mitt eget lilla sätt.
Nu har jag sträckskrivit detta jävla inlägg, fekaliesnabbt utan att titta bakåt (uppåt) eller korrläsa. Inte ens några uppfettade ord med. Synd för oss.
Men varsågod.
Hjälpt farsan lördag söndag. Måndagen kändes som en söndag. Rätt soft och jävligt skön Söndag på sätt och vis. Somliga saker stämmer förstås inte in. Som att gå till vårdcentralen och vara magsjuk. Lika förstås är det väl (förstås) att man mycket väl kan vara tillfälligt magsjuk med sin sambo under en dag.
Det som upphöjde Måndagssöndagen var dock ett bad ackompanjerat av På minuten. Småfnissa lite åt Pia Johansson och Hans Rosenfeldt liksom. Det var något mer som var söndagsaktigt tror jag. Minns dock inte. Underligt. Nåväl, det är väl små saker man inte alltid lägger märke till som också avgör vilken dag det är.
När jag låg i badet sms:ade jag en bekant. Skrev att jag låg i badet, lyssnade på På minuten och ja... fnissade åt ovan nämnda profiler, och att det känns som söndag. Fick svar att På minuten är söndag. "Åh fan. Då känns det helt rätt alltså".
Idag åkte den andra mänskliga parten i Samboförsamlingen till Malmö. Innan dess drack jag kaffe med honom på arbetarkaféet nedanför. Eller ja, han drack inte kaffe, han åt en supermacka och drack kåla.
När han stuckit surfade jag runt. La upp lite bilder på en välkänd site. Skulle egentligen klistra ihop en bild (en fysisk), hade en tidning jag skulle använda bland annat. Men så fort jag lagt den någonstans så hittade jag den inte igen. Den ville väl bara bli hittad en gång idag.
Vid tre vandrade jag iväg till seeeeentrum. Gjorde lite allt möjlig. Köpte inte så mycket dock, vilket är bra eftersom jag inte har pengar direkt.
Gick bland annat till KICKS. Vandrade runt bland alla tråkprylar och fick till slut tag på en flicka som jobbade där. Frågade om hon var expert på sådant där som ögonfärg kontra ögonskugga. Hon gick med på att hon kunde tänkas vara en expert. Så jag spärrade upp ögonen och körde fram mitt ansikte nära hennes.
Sen gick hon stirrig runt i affären med mig och pladdrade om att man KAN ANVÄNDA VILKEN FÄRG SOM HELST, VILKEN MAN VILL. Jag ville ju ha klara direktiv så jag frågade om blått. Hon förde mig till några bruna och lila ögonskuggor och sa något om att de sägs passa blå ögon. Jag vet inte vilken ögonfärg jag har, men de färgerna hon pekade ut var skitfula. Kollade mig i spegeln och funderade högt på om jag kanske hade gröna ögon. Hon upprepade för jagvetintevilkengångiordningen att man kan använda VILKEN FÄRG MAN VILL. Tydligen hade mitt rop på hjälp inte nått fram i sin helhet. Jag som tydligt sa att jag ville ha hjälp med en passade färg till mina ögon som inte får mig att se extra muppig ut.... suck suck. Nåväl.
Prövade också en tröja på Lindex. Åh så jag hatar när modet gör kläderna så omöjliga. Blev inget. Prövade ett gäng plagg på bland annat H&M också. Bara bajs. Hittade en ekologisk t-shirt med hajtryck. Men trycket var knappt snyggt i sig och ville inte alls vara skönt på kroppen. En konstig tröja som jag kunde tänka mig fanns bara i L, eller om det var XL.... vilket är hyfsat väldigt stort i herrstorlekar.
Biblioteket gick jag inte till, klockan var då tjugo i sex och jag visste inte säkert när Systemet stängde. Gick till Glasbanken direkt. Köpte tre öl. En äcklig och två väldigt goda.
Självlysande tygfärg fann jag ingenstans.
På väg till Homebuy såg jag en herre i en Threadless-tischört. Han var en bit bort på trottoaren och jag hade ingen klar plan för hur jag skulle upprätta kontakt. Men när han var inte allt för långt borta så tittade jag ihärdigt på honom, log och sträckte upp höger hand. Han förstod och gick tillbaka till mig så att jag kunde säga Hej och säga Du har en Threadless-tischört, det har jag också. Och prata någon minut om att vi med sådana tischörts är snyggast och coolast och har som en hemlig klubb. Jag sa också att det var roligt att man bara i denna stad då och då råkar på folk med sådana här utmärkta överkroppskläder.
På Hemköp köpte jag en banan, lite naturgodis och te. Har tänkt mig bredda min tesmak. Bli mindre snobbig. Till exempel lära mig dricka vissa svarta pås-téer. När jag druckit upp lådan jag köpte borde smaklökarna vant sig. Då kan jag varva det gröna, röda och vita téet med dåförtiden äckel-te. Det kanske är mest en talang för nödsituationer. Så jag är alltså väldigt duktig, på mitt eget lilla sätt.
Nu har jag sträckskrivit detta jävla inlägg, fekaliesnabbt utan att titta bakåt (uppåt) eller korrläsa. Inte ens några uppfettade ord med. Synd för oss.
Men varsågod.
fredag 28 maj 2010
(61) den hederliga pryl- och dryckeströsten (tillbaka efter en koffeintab)
Eller nja. Hade på schemat att gå till Systembolaget, irrade dock runt lite extra. Konfunderat i fläckig t-shirt (såg jag i ett provrum), röda ögon och risigt hår.
Har nu i alla fall tagit tag i saken att inhandla det andra röda Two oceansvinet. Har alltid köpt Shiraz Cabernet Sauvignon-varianten (detta vin är inte bara, enligt åtminstone mig (och J), väldigt gott, det är budget också) och skulle gärna köpa den på påse-i-låda. Om det fanns, och vem vet, det kanske finns, men inte tillgängligt på Bolaget dessvärre (för kom igen, varför skulle den inte tappas på påse och läggas i låda, överhuvudtaget liksom?).
På box finns dock bara Cabernet Sauvignon Merlot-varianten. Totalt finns (vi rör oss fortfarande inom Glasbankens gränser) två olika vita Two oceans (ett i flaska, ett i PIL, nej, alltså inte samma, men skitsamma, dricker inte vitt. Förutom, ja undantagen tar vi en annan gång) och två olika röda.Nu köpte jag alltså det röda på flaska jag inte köper vanligtvis, detta för att utröna om det kanske också smakar så pass bra att det är lönt att köpa treliterskvantiteten. En illavarslande grej är dock att de två cirklarna som anger fyllighet och strävhet är mindre fyllda än vid den andra varianten. Nu är smaken naturligtvis inte helt beroende av ifyllningsgrad i cirklarna för att tilltala, alternativt förkastas. Men det brukar (tillsammans med den ordklädda beskrivningen) vara en utmärkt riktlinje, det var evigheter sedan jag köpte ett vin som föreföll mig vara äckligt eller väldigt fattigt på smak.
Den beprövade sorten har beskrivningen "Fruktig, rökig smak med inslag av mörka bär, örter, sötlakrits och vanilj" medan den andra har "Rökig, fruktig smak med inslag av mörka bär, choklad och vanilj". Inte jättestor skillnad, men det oroar dock lite att varken sötlakrits eller örter finns med. För det lär ju stå för en del av den där härligt kryddiga smaken jag totalt avgudar i vinväg.
Köpte även två öl, men minns nu inte vad de heter och orkar inte se efter i kylen. Tror det är två inte särskilt spektakulära men fullt godtagbara, förhoppningsvis smakrika på det sätt som jag har en ungefärlig bild av.
Efter Systembolaget laddade jag mitt busskort och köpte en glass på Pressbyrån. Körde på det osäkra kortet Skum och Tillspexad Ben&Jerry på pinne. Smakade helt ok först, ja, nästan riktigt gott i all sin sliskighet och min totala hunger och låga blodsocker, men den blev sen bara värre och värre. När jag släpat mig in (förbaskat tungt med klirrklong i bagaget som alla vet) på Myrorna hade jag väldigt lite glass kvar, men för varje tjog milligram dubblerades den snabbt annalkande vidriga smaken. Tror det den sista passagen som bestod mestadels av jordnötswhatthefuck som var så förbaskat illasmakande.
Övervägde till och med att be någon ur personalen om ett glas vatten (lämnade min flaska till Pappa på sjukhuset så att han skulle slippa stolpa upp för att fylla på miniplastmuggen hela tiden), och skulle i så fall vara väl förberedd på ett svar som, eventuellt något beklagande, eventuellt något vad-tar-du-mig-för-egentligen, skulle låta meddela att det inte ingår i deras service, men-du-kan-gå-till-kiosken-tvärs-över-gatan-och-köpa-något. Naturligtvis var jag även förberedd med ett svar som skulle gå i stil med
- Snälla rara du, jag mår plötsligt så fruktansvärt illa och om du inte bistår mig med lite vatten så spyr jag ner både mig själv, dig och interiören
Dock var jag kanske inte fullt bekväm med att fråga efter vatten (hade jag backat ur och inte svarat som jag tänkt hade det ju inte varit särskilt givande, till exempel), för jag gjorde det inte.
Köpte dock en kopp (som jag ska ta med till Sjukhuset i morgon tillsammans med ett te som farsan anser njutbart) samt tre vinyler, blev nästan fyra. Men försöker inte köpa så mycket onödigt, och en vinyl med Åke Octan, som dessutom var lite repig, bara för namnet kändes potentiellt onödigt. Det blev dock två Billy Idol (ena med White Wedding!) och en med rysk balalajkamusik.
Den där ryska skivan såg jag från lite håll och det gick omkring en man som jag tyckte var rätt stilig och dessutom såg ut att kunna vara aningen rysk himself precis framför skivorna. Med andra ord räknade jag med risken att mannen skulle plocka åt sig albumet mitt framför mig så jag skyndade mig dit, sista stegen med målmedvetet utsträckt arm, och plockade åt mig den. Finns en koppling till varför jag köpte den men nu ska jag lägga upp två bilder och sedan måste jag resa på mig. Ingen korrläsning som vanligt. I suck.
Ryssplattan är tacky
White wedding snurrar
Har nu i alla fall tagit tag i saken att inhandla det andra röda Two oceansvinet. Har alltid köpt Shiraz Cabernet Sauvignon-varianten (detta vin är inte bara, enligt åtminstone mig (och J), väldigt gott, det är budget också) och skulle gärna köpa den på påse-i-låda. Om det fanns, och vem vet, det kanske finns, men inte tillgängligt på Bolaget dessvärre (för kom igen, varför skulle den inte tappas på påse och läggas i låda, överhuvudtaget liksom?).
På box finns dock bara Cabernet Sauvignon Merlot-varianten. Totalt finns (vi rör oss fortfarande inom Glasbankens gränser) två olika vita Two oceans (ett i flaska, ett i PIL, nej, alltså inte samma, men skitsamma, dricker inte vitt. Förutom, ja undantagen tar vi en annan gång) och två olika röda.Nu köpte jag alltså det röda på flaska jag inte köper vanligtvis, detta för att utröna om det kanske också smakar så pass bra att det är lönt att köpa treliterskvantiteten. En illavarslande grej är dock att de två cirklarna som anger fyllighet och strävhet är mindre fyllda än vid den andra varianten. Nu är smaken naturligtvis inte helt beroende av ifyllningsgrad i cirklarna för att tilltala, alternativt förkastas. Men det brukar (tillsammans med den ordklädda beskrivningen) vara en utmärkt riktlinje, det var evigheter sedan jag köpte ett vin som föreföll mig vara äckligt eller väldigt fattigt på smak.
Den beprövade sorten har beskrivningen "Fruktig, rökig smak med inslag av mörka bär, örter, sötlakrits och vanilj" medan den andra har "Rökig, fruktig smak med inslag av mörka bär, choklad och vanilj". Inte jättestor skillnad, men det oroar dock lite att varken sötlakrits eller örter finns med. För det lär ju stå för en del av den där härligt kryddiga smaken jag totalt avgudar i vinväg.
Köpte även två öl, men minns nu inte vad de heter och orkar inte se efter i kylen. Tror det är två inte särskilt spektakulära men fullt godtagbara, förhoppningsvis smakrika på det sätt som jag har en ungefärlig bild av.
Efter Systembolaget laddade jag mitt busskort och köpte en glass på Pressbyrån. Körde på det osäkra kortet Skum och Tillspexad Ben&Jerry på pinne. Smakade helt ok först, ja, nästan riktigt gott i all sin sliskighet och min totala hunger och låga blodsocker, men den blev sen bara värre och värre. När jag släpat mig in (förbaskat tungt med klirrklong i bagaget som alla vet) på Myrorna hade jag väldigt lite glass kvar, men för varje tjog milligram dubblerades den snabbt annalkande vidriga smaken. Tror det den sista passagen som bestod mestadels av jordnötswhatthefuck som var så förbaskat illasmakande.
Övervägde till och med att be någon ur personalen om ett glas vatten (lämnade min flaska till Pappa på sjukhuset så att han skulle slippa stolpa upp för att fylla på miniplastmuggen hela tiden), och skulle i så fall vara väl förberedd på ett svar som, eventuellt något beklagande, eventuellt något vad-tar-du-mig-för-egentligen, skulle låta meddela att det inte ingår i deras service, men-du-kan-gå-till-kiosken-tvärs-över-gatan-och-köpa-något. Naturligtvis var jag även förberedd med ett svar som skulle gå i stil med
- Snälla rara du, jag mår plötsligt så fruktansvärt illa och om du inte bistår mig med lite vatten så spyr jag ner både mig själv, dig och interiören
Dock var jag kanske inte fullt bekväm med att fråga efter vatten (hade jag backat ur och inte svarat som jag tänkt hade det ju inte varit särskilt givande, till exempel), för jag gjorde det inte.
Köpte dock en kopp (som jag ska ta med till Sjukhuset i morgon tillsammans med ett te som farsan anser njutbart) samt tre vinyler, blev nästan fyra. Men försöker inte köpa så mycket onödigt, och en vinyl med Åke Octan, som dessutom var lite repig, bara för namnet kändes potentiellt onödigt. Det blev dock två Billy Idol (ena med White Wedding!) och en med rysk balalajkamusik.
Den där ryska skivan såg jag från lite håll och det gick omkring en man som jag tyckte var rätt stilig och dessutom såg ut att kunna vara aningen rysk himself precis framför skivorna. Med andra ord räknade jag med risken att mannen skulle plocka åt sig albumet mitt framför mig så jag skyndade mig dit, sista stegen med målmedvetet utsträckt arm, och plockade åt mig den. Finns en koppling till varför jag köpte den men nu ska jag lägga upp två bilder och sedan måste jag resa på mig. Ingen korrläsning som vanligt. I suck.
Ryssplattan är tacky
White wedding snurrar(60) stroke
Hade tänkt skriva om något helt annat men.
Farsan ligger på sjukan. Somnade strax innan sex i morse. Tre timmar senare ringde mamma, meddelade det där samt gav mig en jävla utskällning (det är komplicerat, eller kanske inte, jag får de där utskällningarna med jämna mellanrum).
Hade egentligen skrivit en plan för dagen innan jag somnade, hade tänkt försöka sova till i alla fall ett. Gick dock upp och kilade till bussen för att komma till sjukhuset. Kom hem vid tre.
Vet inte om jag ska skriva en massa detaljer hm hm. Känner egentligen för att skriva om något annat. Fast mest ingenting alls. Är så trött. Ungefär sådär trött som när väckarklockan ringer och det känns som att det inte finns något viktigare på agendan än att sova minst fem timmar till.
Ligger med dattan i sängen. Ska blunda lite i en timma.
Usch. Nu känns inlägget sådär taskigt egoistiskt. Skriva om hur trött man är liksom.... uj uj.
Farsan ligger på sjukan. Somnade strax innan sex i morse. Tre timmar senare ringde mamma, meddelade det där samt gav mig en jävla utskällning (det är komplicerat, eller kanske inte, jag får de där utskällningarna med jämna mellanrum).
Hade egentligen skrivit en plan för dagen innan jag somnade, hade tänkt försöka sova till i alla fall ett. Gick dock upp och kilade till bussen för att komma till sjukhuset. Kom hem vid tre.
Vet inte om jag ska skriva en massa detaljer hm hm. Känner egentligen för att skriva om något annat. Fast mest ingenting alls. Är så trött. Ungefär sådär trött som när väckarklockan ringer och det känns som att det inte finns något viktigare på agendan än att sova minst fem timmar till.
Ligger med dattan i sängen. Ska blunda lite i en timma.
Usch. Nu känns inlägget sådär taskigt egoistiskt. Skriva om hur trött man är liksom.... uj uj.
lördag 22 maj 2010
(59) Fotohumör (och fågeltal)
Jo ser ni, Akademien är lite fotosugen. Tänkte på det särskilt på min promenad-jogg-spring-titta-på-träd-och-fåglar-gå-i-trappor-hänga-på-kyrkogården-runda idag.
Till exempel fåglarna på gravstenarna vill jag fotografera. Ska göra det someday soon.
Så ja, H fick meddelande om att en herre i bekantskapskretsen vill bilda testpilotsteam med honom. Blir man En Av De Utvalda Teamen får man fota med kameran i fråga, Canon EOS 550D, under en tid, blogga med mera under testperioden, och sen behålla kameran. Nu är det ju grymt att få behålla kameran, men bara att få testa och ha sig är faktiskt tillräckligt kul till och med. Verkar det som. Jag menar, jag skriver ju regelbundet om hårdvarunyheter, det går ju alltid ut på att berätta om nya prylar, dess funktioner, svagheter, storheter och så vidare. Fastnar då och då i tråkig frustration över att beskriva saker på ett självsäkert och insatt sätt utan att på riktigt veta om denna hyperhajpade mojäng verkligen är en så supersmart, nytänkande och ultrapraktiskt sak som källorna i researchen säger. Ja jo... det kan vara obscent fekalietrist.
Vore roligt att på detta sätt vara en källa själv, och inte vara i den vanliga sitsen att läsa ett halvdussin beskrivningar, hands-on-artiklar och presspromotionspecifikationsupprapningar som andra skrivit.
Låter jag patetiskt villig att sälja ut bitar av min Akademiespace på detta internet? Well, ska vara ärlig. Fick ett mail om att det är fördelaktigt att nämna testpilotaktiviteten här, och det gör jag uppenbarligen. Dock hade jag nämnt det ändå (bara minus detta... öhm... försvarstal), och framför allt, jag menar för tusan allt jag skrivit här. Så, låter jag kommersiella intressen sarga min själ och få mig att känna mig rånad på mina ideal? Nja, det går knappt att ta ett andetag utan att agera butterfly effekt-börs, så jag känner mig inte våldtagen på grund av detta inlägg. I'm fine i detta avséende alltså.
Dessutom. Hörde ett väldigt spännande tal en fågel höll, förut i kväll. Spelade in på min kassa mobiltelefon men det hörs faktiskt bra. Försökte skicka ljudet till J, men meddelandet kom aldrig iväg i luften så jag avbröt efter en kvart eller så. Har lyssnat på det ett par gånger, spelat det för H, och för ett marsvin. Vi satt och åt min superbt goda mat på balkongen. Spelade det då också. Fantastiskt att sitta i mörkret ute och äta. En härlig känsla av en bakvänd värld. Tänker nämligen på pensionärspar som passar på att äta lunch på sin balkong mitt på dagen i solen. Så var det inte här. Man ser ju fan inget när det är så ljust ändå.
Till exempel fåglarna på gravstenarna vill jag fotografera. Ska göra det someday soon.
Så ja, H fick meddelande om att en herre i bekantskapskretsen vill bilda testpilotsteam med honom. Blir man En Av De Utvalda Teamen får man fota med kameran i fråga, Canon EOS 550D, under en tid, blogga med mera under testperioden, och sen behålla kameran. Nu är det ju grymt att få behålla kameran, men bara att få testa och ha sig är faktiskt tillräckligt kul till och med. Verkar det som. Jag menar, jag skriver ju regelbundet om hårdvarunyheter, det går ju alltid ut på att berätta om nya prylar, dess funktioner, svagheter, storheter och så vidare. Fastnar då och då i tråkig frustration över att beskriva saker på ett självsäkert och insatt sätt utan att på riktigt veta om denna hyperhajpade mojäng verkligen är en så supersmart, nytänkande och ultrapraktiskt sak som källorna i researchen säger. Ja jo... det kan vara obscent fekalietrist.
Vore roligt att på detta sätt vara en källa själv, och inte vara i den vanliga sitsen att läsa ett halvdussin beskrivningar, hands-on-artiklar och presspromotionspecifikationsupprapningar som andra skrivit.
Låter jag patetiskt villig att sälja ut bitar av min Akademiespace på detta internet? Well, ska vara ärlig. Fick ett mail om att det är fördelaktigt att nämna testpilotaktiviteten här, och det gör jag uppenbarligen. Dock hade jag nämnt det ändå (bara minus detta... öhm... försvarstal), och framför allt, jag menar för tusan allt jag skrivit här. Så, låter jag kommersiella intressen sarga min själ och få mig att känna mig rånad på mina ideal? Nja, det går knappt att ta ett andetag utan att agera butterfly effekt-börs, så jag känner mig inte våldtagen på grund av detta inlägg. I'm fine i detta avséende alltså.
Dessutom. Hörde ett väldigt spännande tal en fågel höll, förut i kväll. Spelade in på min kassa mobiltelefon men det hörs faktiskt bra. Försökte skicka ljudet till J, men meddelandet kom aldrig iväg i luften så jag avbröt efter en kvart eller så. Har lyssnat på det ett par gånger, spelat det för H, och för ett marsvin. Vi satt och åt min superbt goda mat på balkongen. Spelade det då också. Fantastiskt att sitta i mörkret ute och äta. En härlig känsla av en bakvänd värld. Tänker nämligen på pensionärspar som passar på att äta lunch på sin balkong mitt på dagen i solen. Så var det inte här. Man ser ju fan inget när det är så ljust ändå.
(58) Hokusai med flera
Var en sväng på Vaxkupan igår. Hade bara tänkt snappa åt mig en Vice till J. Eftersom H gick in och svängde runt bland vinylerna rotade jag som vanligt lite bland de reade korten (Vaxkupan är stadens enda skivbutik, men har även ett väldigt stort utbud av vykort och andra kort och har alltid två lådor med reade kort, vanliga vykort för två spänn och lite spexigare, typ hologram, lite större kort med kuvert och liknande, för fem spänn). Kan stå en lång stund och bläddra där, främst bland de vanliga vykorten > lägger undan en del av de jag tycker är snyggast> inser att det är sjukt många>sållar>köper ett gäng.
Men igår dök jag direkt på de "spexigare korten" och fann bland annat Hokusais The Great Wave of Kanagawa. Samt en del andra kort-med-kuvert med japanska klassiska konstverk. Köpte de flesta av dem (känner genast för att gå dit igen och köpa de få resterande också).
Just The great wave of kanagawa har jag länge tyckt är otroligt finsnygg, att den har Tove Jansson-känsla är ju ett fett plus. Funderat ett tag på att köpa ett vykort med den (har inte plats med en stor bild, får bli i Framtiden) och Vaxkupan har bevisligen sådana (syns i skyltfönstret).
fredag 21 maj 2010
(57) Dharma initiative
Projektens förbannelser. Processernas fnurror. Från var stammar de?
Jag hade ju tänkt, till exempel, att här notera de filmer jag sett. Mycket praktiskt när man skall komma ihåg vad man sett och inte sett. Det går ju aldrig som jag tänkt, så långt (till döden) som jag tänkt.
För många år sedan skulle jag skriva upp de böcker jag minns jag läst och som jag läst efter dess. Blev många långa listor. Borta sedan länge. Fast nåja, böcker är lättare att minnas än förslagsvis filmer tycker jag.
För några år sedan satte jag igång en ganska seriös katalogisering av de filmer jag såg. Blev ett långt dokument, ett par kolumner, namn på filmen, datum, bra/dålig/okej typ. Någon lättsam betygssättning i alla fall. Nej, det finns ju såklart inte kvar. Fast största andelen av de hundratals filmer var b-skräck och nu har jag inte direkt någon att titta på sådana filmer med så risken är inte allt för stor att jag kommer söka i minnet efter sett och inte sett.
Det känns ju alltid motigt, menlöst, att fortsätta med delvis misslyckade projekt (särskilt om de bygger på att registrera allt inom ett område. Men jag fortsätter ändå, vem vet, någon gång kanske det blir ett konstant fortsättande. Ett problem angående filmantecknandet, som jag tror jag redan nämnt, är att det inte så ofta är "Nu kommer vi att titta på filmen XXX" utan jag ser ofta i bästa fall titeln fladdra förbi när den sätter igång. Vilken jag ofta glömmer direkt. Men ledtrådar kan finnas förstås, kanske är regissören bekant, handlingen kan vara sökbar.
Med hjälp av dessa olika verktyg tror jag bestämt jag ska kunna nedteckna data om veckans film och lite annat. Så det följer nedan.
Film
How to be a serial killer - Väldigt dålig, vi var dock tillräckligt (med andra ord väldigt) lealösa för att se hela.
Oss 117: Le Caire, nid d'espions - Detta var samma dag (nåväl, morgonen dagen efter rent tekniskt) vi såg innan nämnda film. Medvetet vi-är-lika-hopplösa-som-världen-i-övrigt-film. Krävs knappt en minut för att inse vilken humor nivån är på, och känna sig smått pinsam för att man fortsätter kolla. Dock är det simpel humor av... ja, jo, faktiskt... rätt hög klass. Tillsammans med att den utspelar sig 1955 och är fransk så funkar det förvånansvärt bra. Vi hade inte tråkigt, vi blev faktisk roade (om än inte kungligt) under vår sedvanligt dystopiska morgon. Just det, filmen är ett skojeri med James Bond som bakomliggande mall.
Profesionalac - En serbisk (eller hur det nu var) pärla.
Micmacs à tire-larigot - Samma regissör som till bland annat Delicatessen, bra med andra ord (fy-fan-vad-grym-han-är-ändå-Jean-Pierre-Jeunet). Alltså, rolig, påhittig, vackersnygg. Det var inte nyligen jag såg Delicatessen, så kan inte säga vilken som var bäst av just dessa två, det kan måhända vara Delicatessen. Och Dany Boon, så söt.
Kan nu ta mig tusan inte komma på fler filmer. Hmm. Kan det verkligen vara så få? Vi har visserligen sett ungefär en säsong av Lost, och det är ju... tja, om det är en hel säsong är det väl typ 24x45 minuter. Är ju en del.
Även avsnitt ett av Lehman-serien, Patty Hearst-dokumentären, en dokumentär om dokuemtären om Dan Cooper, flygkaparen som hoppade fallskärm med sina nyförvärvade ekonomiska tillgångar. Snubblade även in på en doku om jakten på om Anthrax-breven samt en doku om några pensionärer.
Tog på tåget bort upp läsningen av Gökboet, hade visst kommit mycket längre än jag mindes men började från början. Kommentarer om boken en annan gång.
torsdag 13 maj 2010
(56) Jenny Lind-mysteriet
Igår satt jag och H på Texas Longhorn för att smaska på låtsaskött. Medan vi väntade pysslade vi med en ekonomisk deal och en 50-lapp kom upp för granskning. Det började med att jag tyckte att det är synd att det inte finns att se något årtal för när lappen i fråga gjordes, så som det är med mynt. H började granska lappen för att hitta årtalet som han visst trodde fanns där. Men icke.
Dryftade också något om att man (jag, och uppenbarligen inte H heller) vet riktigt vem denna Jenny Lind är. Anna Lind blev mördad, men Jenny Lind? No clue.
Eller jo, ledtrådar finns ju visst. Det är instrument och noter på sedeln, så jag tycker att hon ju då måste varit musiker, kanske hovsingalongflicka. H tror sig dock minnas helt klart att hon målade förlagan till den svenska tomten. Jag går inte helt med på detta, men vet å andra sidan inte ett bajs i frågan. Men coca cola-tomten då (på något vis kommer han in i diskussionen)? Jo, H har någon idé där också. Fortfarande är Jenny Lind upphovskvinnan till den svenska tomten, och för all del kanske cola cola-tomten också. Den svenska tomten hurdå, vadå liksom, då ska det väl ändå vara någon grå liten vätte. I dunno.
Och inte fan finns det några tomtar på 50-lappen dessutom. H går med på att det kan ha varit en av flera faktorer som gjort henne så pass känd som hon på något vis verkar vara.
Typ tolv timmar senare googlar jag flickebarnet i fråga, och javisst, Jennysan var en allt en liten lärka, bland annat hovsångerska. Enligt J A Josephson ett riktigt snille.
Idag far jag till Linköping med M.
Dryftade också något om att man (jag, och uppenbarligen inte H heller) vet riktigt vem denna Jenny Lind är. Anna Lind blev mördad, men Jenny Lind? No clue.
Eller jo, ledtrådar finns ju visst. Det är instrument och noter på sedeln, så jag tycker att hon ju då måste varit musiker, kanske hovsingalongflicka. H tror sig dock minnas helt klart att hon målade förlagan till den svenska tomten. Jag går inte helt med på detta, men vet å andra sidan inte ett bajs i frågan. Men coca cola-tomten då (på något vis kommer han in i diskussionen)? Jo, H har någon idé där också. Fortfarande är Jenny Lind upphovskvinnan till den svenska tomten, och för all del kanske cola cola-tomten också. Den svenska tomten hurdå, vadå liksom, då ska det väl ändå vara någon grå liten vätte. I dunno.
Och inte fan finns det några tomtar på 50-lappen dessutom. H går med på att det kan ha varit en av flera faktorer som gjort henne så pass känd som hon på något vis verkar vara.
Typ tolv timmar senare googlar jag flickebarnet i fråga, och javisst, Jennysan var en allt en liten lärka, bland annat hovsångerska. Enligt J A Josephson ett riktigt snille.
Det är dock något hos vår landsmaninna, som gjort henne så stor även i jämförelse med de största. Hon förenar nämligen med den mest fulländade sångförmåga, mot vilken de nuvarande storheternas konstfärdighet förbleknar, en mångsidigare dramatisk talang än som, om vi undantaga Maria Malibran, fallit på någon av de nämndas lott samt ett musikaliskt snille och vetande, som väl icke förut, om ej hos den i det förra århundradet så beundrade Faustina Hasse, uppenbarat sig hos någon af världens ryktbara sångerskor. Kommer nu härtill en själfullhet, som vid föredraget af visan ej behöft det minsta artistiska koketteri eller själfsvåldiga utstyrsel för att låta den framstå i dess naiva skönhet, som för den dramatiska sången funnit ej blott det trognaste och sannaste, utan äfven det varmaste uttryck, och som i oratoriet tager sin flykt mot de rymder där den jordiska sången har sin urbild - så kan hvar och en förstå, att Jenny Lind kan nämnas såsom ett bland dessa snillen, af hvilka under hvarje århundrade konsthistorien har blott få att nämna.Då var den gåtan löst och H utbrister något slags just-det-fan om att det var Jenny Nyström som målat tomtar. För att göra historian kort följer en illustration.
Idag far jag till Linköping med M.
måndag 10 maj 2010
(55) Hajk med nederlag
H medd3lade via Internet att han hade en present från El Stockholmo till mig. Så jag tänkte Nu jävlar slår jag slag i saken.
Vilket betyder nu-hajkar-jag-iväg-till-Citygross. Så direkt efter min första dagliga promenad tog jag på mig lite andra kläder (alltid naaz att svetta in något nytt), utrustade mig med ryggsäck och gav mig iväg igen. På grund av min målmedvetenhet gick jag med mer raska än flanerande steg. Det tog 35 minuter att gå dit. Det är ju en sådan där stor affär så jag passade på att kolla efter lite annat, inte alltför tungt, att lägga i korgen. Uppehåll mig först rätt länge vid hårprodukterna, valde en praktiskt liten hårspray för att bli min följeslagare på kommande utflykter (inte i skogen, utan till andra städer. Brukar använda hårspray och risa till håret helt åt helvete när det är väldigt otvättat så att det i alla fall ser medvetet risigt ut men tar på inga villkor med mig storburken iväg, vilket är då jag bra gärna skulle ha spray till hands).
Uppehöll mig sedan ännu längre vid solskyddsprodukterna. Valde till slut en med solskyddsfaktor 50. Tog sedan ett par varv vid grönsakerna, minns jag rätt blev det skärbönor och två gula paprikor samt ett äpple att knapra på under hempromenaden (hade inte hunnit med särskilt mycket föda under dagen). När jag började leta efter vad jag specifikt kommit för, nämligen ett svart lösviktste som råkar vara Mannens favoritsort och ej tillgängligt någon stans närmare, upptäckte jag till min förtret att jag visst råkat prioritera hajkassecoarerna (ryggsäck, palestinasjal och vatten) och inte verktyget som skulle göra det hela till en högst kommersiell hajk, nämligen plånboken.
Såg mig omkring och ställde ner korgen (hade redan varit där i mer än 20 minuter och ville helst påbörja vandringen hem till en tröstande kopp te och en sallad) och gick mot utgången. På vägen dit fann jag ett provsmakningsstånd utan personal. Hällde upp kaffe i en dockanpassad pappersmugg och tog en lika dockanpassad portion kladdkaka (en dryg tesked). Under tiden jag hällde upp kaffet kom Provsmakningsöverstinnan. Vet inte om det är allmänt tabu att ta för sig själv så jag sa smått skämtsamt "Ah, jag tänkte att det var självservering", ta mig fan om hon inte verkade smått sur när hon svarade "Jag var bara borta". Ja visst fan var du borta.
Vandrade ut genom kassorna med min kaffeshot, svalde den och kakan och begav mig.
lördag 8 maj 2010
(54) Jaha ja
Intervju hm.
Öh.
a
Nej men, ok. Kom dit, det ösregnade. Gillar inte paraplyn men tog med ett. Glömde det på bussen dit förstås.
Kom 20 minuter tidigt. Lokaliserade snabbt platsen där jag enligt kallelsen skulle bli hämtad. Var bara jag där, tills många vuxna människor var där för lunch (jag skulle bli hämtad utanför matsalen). Några minuter efter utsatt tid är det fortfarande bara jag där, i kategorin Potentiella Intervjuoffer alltså. Då kommer det en kvinna som frågar om jag är där av den anledning jag är där. Jag svarar jakande och frågar om det är fel dag.
Det är det inte, hon ger mig anvisningen att jag ska gå till det bruna huset där borta och gå rakt in till rummet längst bort. På trappen till det bruna huset där borta möter jag någon jag känner igen, pappan till en gammal skolkamrat. Han är där på konferens. Trevlig man det där. Eller vad vet jag. Han verkar trevlig, schysst, snäll, what ever, inte på det där lama inställsamma sättet. Nej nej. We don't like it like that.
Det är en ring med stolar där inne. Sitter en blond flicka där. Damen i matsalshuset hade sagt att det skulle vara en lärare där inne, längst inne i det där bruna huset. Detta kändes inte som en lärare. Och det var det inte. Det var den första andra jag träffade i kategorin Intervjuoffer. Så småningom har jag hälsat på tre lärare, en kvinna som med normala ögon mätt skulle anses vara en normal kvinna, en annan som med normala ögon mätt skulle anses vara lite... hmm... konstnärligt flamsig (en väldigt mild version av flamsig dock), med utländskt ursprung och därmed utländska språknyanser. Och en man. Mannen lät också som att han hade en något utländsk språknyans, men väldigt svenskt namn, det hade kvinnan också i och för sig. Men medan den (potentiella öststats)kvinnans utländska språknyanser bestod mötet igenom tyckte jag att mannens dylika rann av. Det kanske var inbillning från början.
Mannen fick jag efterhand en känsla från som sa mig att han inte gillade mig. Inte bra.
Den blonda flickan hade rätt fina strumpor. Så vi pratade lite om strumpor innan två Intervjuoffer till dök upp. Nu var vi fyra, tydligen skulle vi bli sju. Någon hade meddelat att denne skulle bli sen. Vi började dock. Ingen mer dök upp.
FY FAN, SKREV LIKA MYCKET TILL ELLER MER EFTER EN TVÅTIMMARS PAUS OCH SKREV ATT JAG SKULLE FORTSÄTTA SEN MED DITTEN OCH DATTEN OCH EFTER PUBLICERINGSKNAPPEN BLEV DET FELMEDDELANDE OCH DET VAR INTE AUTOMATSPARAT HELLER. KUKEN.
Öh.
a
Nej men, ok. Kom dit, det ösregnade. Gillar inte paraplyn men tog med ett. Glömde det på bussen dit förstås.
Kom 20 minuter tidigt. Lokaliserade snabbt platsen där jag enligt kallelsen skulle bli hämtad. Var bara jag där, tills många vuxna människor var där för lunch (jag skulle bli hämtad utanför matsalen). Några minuter efter utsatt tid är det fortfarande bara jag där, i kategorin Potentiella Intervjuoffer alltså. Då kommer det en kvinna som frågar om jag är där av den anledning jag är där. Jag svarar jakande och frågar om det är fel dag.
Det är det inte, hon ger mig anvisningen att jag ska gå till det bruna huset där borta och gå rakt in till rummet längst bort. På trappen till det bruna huset där borta möter jag någon jag känner igen, pappan till en gammal skolkamrat. Han är där på konferens. Trevlig man det där. Eller vad vet jag. Han verkar trevlig, schysst, snäll, what ever, inte på det där lama inställsamma sättet. Nej nej. We don't like it like that.
Det är en ring med stolar där inne. Sitter en blond flicka där. Damen i matsalshuset hade sagt att det skulle vara en lärare där inne, längst inne i det där bruna huset. Detta kändes inte som en lärare. Och det var det inte. Det var den första andra jag träffade i kategorin Intervjuoffer. Så småningom har jag hälsat på tre lärare, en kvinna som med normala ögon mätt skulle anses vara en normal kvinna, en annan som med normala ögon mätt skulle anses vara lite... hmm... konstnärligt flamsig (en väldigt mild version av flamsig dock), med utländskt ursprung och därmed utländska språknyanser. Och en man. Mannen lät också som att han hade en något utländsk språknyans, men väldigt svenskt namn, det hade kvinnan också i och för sig. Men medan den (potentiella öststats)kvinnans utländska språknyanser bestod mötet igenom tyckte jag att mannens dylika rann av. Det kanske var inbillning från början.
Mannen fick jag efterhand en känsla från som sa mig att han inte gillade mig. Inte bra.
Den blonda flickan hade rätt fina strumpor. Så vi pratade lite om strumpor innan två Intervjuoffer till dök upp. Nu var vi fyra, tydligen skulle vi bli sju. Någon hade meddelat att denne skulle bli sen. Vi började dock. Ingen mer dök upp.
FY FAN, SKREV LIKA MYCKET TILL ELLER MER EFTER EN TVÅTIMMARS PAUS OCH SKREV ATT JAG SKULLE FORTSÄTTA SEN MED DITTEN OCH DATTEN OCH EFTER PUBLICERINGSKNAPPEN BLEV DET FELMEDDELANDE OCH DET VAR INTE AUTOMATSPARAT HELLER. KUKEN.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)