(2) Bajs, litteratur och religion

Man kan se det som att isen är bruten. Fick en trevlig kommentar av en Sanna, vilken får symbolisera invigningsfesten. Det finns en del energi i den där Sanna. Myten (eller.... nåja) säger att en vindruva kan få henne att springa sju varv runt vilket kvarter som helst.

Sanna utbildar sig till sjuksköterska. Jag och en vän diskuterade lite kort den tilldragande faktorn hos sjuksköterskor förra veckan. Han sa att han hade lite av en sjuksköterskefetisch. Vi kom fram till att det är det omhändertagande som är lockande. Fast jag fyllde i att det är jävligt hett med sådana där ord som man får lära sig i sådana yrken. Även om ett begrepp syftar på att göra-snuskiga-saker-med-folks-kroppar-på-ett-icke-sexuellt-sätt så låter insiderbegreppen väldigt.... hmm... så att jag kan rysa av välbehag. Jag gillar ord.

Förut när jag just bajsat ringde telefonen. Det var Ordfront. De vill ha mig som medlem igen. Förstås. Naturligtvis frågade han ifall han ringde olämpligt. Vid sådana situationer tycker jag att det är alldeles för lätt hänt att säga nej, du stör inte, det är lugnt, kunde inte vara lugnare. Dock bad jag honom hänga kvar en minut. Så spolade jag och hann tänka ”Hmm, undrar om han hörde spolningen och fick någon sjuk tanke om att SHIT, BRUDJÄVELN SATT NOG FAN OCH BAJSADE” så jag tänkte att jag skulle verka lite bättre än jag är och säga att jag städade toaletten. Alternativt säga att jag satt och bajsade loss utav bara helvete och fortfarande hade en korv på väg. Bägge alternativen var dock lögn så jag lät det hela vara osagt. Han lät förresten väldigt tillbakalutad på gränsen till dryg. Jag härmade honom direkt när vi lagt på och skulle gärna göra det här, men det verkar svårt. Jag frågade honom bland annat om jag behövde meddela direkt ifall jag vill hoppa på deras supererbjudande och om det kanske kunde ordnas på nätet. Han sa att det fanns ett snarlikt erbjudande på hemsidan, och fyllde i att jag dock inte kunde bokprata med honom då. Det var sannerligen en stor kontrast mellan innehållet i det han sa om bokpratande (hur mysigt låter inte det?) och hans ton. Alltså nej, han lät inte otrevlig. Dock inte sådär myyysig. Fast jag gillade honom. Vem det nu var. På söndag ska vi prata igen. Då ringer han och kollar läget, hur medlemskapsembryot utvecklats.

Apropå ”nej, du stör inte, det är lugnt, kunde inte vara lugnare” så ringde Jehovas Vittnen på dörren för ett par veckor sedan medan jag stod och diskade. Inte första gången gällande denna lägenhet. Överlag är det ju sjukt läskigt när det ringer på dörren. Tittade i titthålet och ser en man stå där. Vet inte varför jag öppnade fastän jag näst intill fruktade för mitt liv, men jag öppnade. Han öppnade med att säga att han ”hörde att jag höll på där inne” och frågade om jag var upptagen. Det ända jag kunde komma på var att det således var en granne som ville klaga på ljudvolymen. Spelade dock ingen musik för tillfället, men tänkte att han dels kanske inte var smart nog för att gå till rätt lägenhet och dels så kände jag mig säker (eftersom jag ju inte var något störande element), så jag sa att jag absoluuut inte höll på med något (och förstås absoluuut inte var upptagen) för att försäkra att jag inte hade spelat öronbedövande hög industri eller något sådant. Då artade sig situationen som så att det kom fram att de (det stod en något kortväxt varulvskrymplingsliknande pojke av obestämbar ålder bredvid) var från Jehovas. Vilket gör att man känner sig gravt ångerfull över att ha bedyrat att man absolut inte höll på med något, och absolut inte var upptagen. Vi snackade i en dryg kvart innan jag vågade vifta lite med mina blöta händer och erkänna att jag faktiskt stått och diskat och gärna ville återgå till det. Varulvskrymplingspojken hade hela tiden stått halvt bakom dörren och varje gång lampan släcktes i trappuppgången gick han med några hastiga läskiga pliktmedvetna steg till lampknappen för att hålla ljuset i gång. Stackars kille. Han var väl ett lätt offer för Jehovas I guess.